Fria ord

För vem bygger vi staden?

Fria ord Artikeln publicerades

Städerna växer. Stora som små. I både väst, öst, syd och nord. Växer på bekostnad av omkringliggande landsort. Urbaniseringen från industrialismen 1800- och 1900-talen ter sig nu som en krusning på vattnet. Storstäder i Kina, Sydamerika och Afrika ökar sin befolkning lavinartat.

Etablerade storstäder (i den gamla kapitalistiska världen) Nordamerika och Europa samt deras fästen som Hongkong, Singapore och Kapstaden växer så det knakar. Städerna ger arbete och hopp om framtiden och ett bättre liv.



Asien, Afrika och Sydamerika gör i nutid samma misstag som Europa under 1800- och1900 talen. De skövlar allt gammalt för tillväxt och utveckling. Alla drömmer samma framgångsdrömmar. Det går tydligen dock inte att lära av andras misstag. Dessa måste bevisligen göras på egen hand.

Dessa misstag görs nu i Kristianstad i vår stad på vår nivå. Vi är inte ensamma. I Växjö en närliggande residensstad görs misstagen snabbare och större. Även i misstagsbranschen vad gäller stadsplanering är vi i Kristianstad på efterkälken. Problemet kvarstår dock. Våra stadsplanerare, kommunalt anställda tjänstemän och folkvalda politiker kan inte göra något unikt. De är inga visionärer, kan inte se behoven och kan definitivt inte skapa våra framtida rum likt Tivoliparken som gett staden sin nutida charm och lunga. I stället kikar man över axeln och gör som andra. Oerhört tragiskt!

Exempel: Om Hammarshus bedrevs hemliga förhandlingar med Ikea. Folket tål tydligen inte öppenhet. Något Ikea kanske lärt i Ryssland och Kina. I Kristianstad gick det utmärkt med samma metod. Vad kommer härnäst?

Vad gäller gamla fisktorget och gamla saluhallsområdet bedriver statsarkitekten förhandlingar vid köksbordet med byggherrar för att skapa ett rum groteskare än de som en gång blev till på 1960- och 70-talen. Väl dokumenterat inte minst genom SVT:s många dokumentärer. I vår stad är rivningen av gamla Saluhallen till förmån för Domus med parkeringshus ett exempel. Rivning av kvarteret med "Café Rita" samt "Öl och frukoststugan" är två andra. Innan Café Rita revs dokumenterades hela kvarteret av ett danskt filmteam som fått nys om tokigheten. Öl och frukoststugan behövdes för Kristianstadsbladets expansion av dåvarande tryckeri. Vad gäller skövling av stadens rum lär sig inte våra ledare i vår stad av tidigare misstag.



I alla större världsstäder pågår folkliga rörelser för att bevara grönområde och obebyggda ytor som finns kvar. I London, i Paris och i New York är det detsamma. Bevara ytorna för stadsborna är budskapet. Stoppa förtätning av byggnation och boende är idén.

Men i Kristianstad är vi 20 år efter Londons Dockland och Stockholms Hammarbyhamn med flera. Det som för 20 år sedan tedde sig vettigt i nedlagda hamnområden är inte lika klokt i vår stad. Tivoliparken och lungor som kanalpromenaden längs busstorget och gamla fisketorget är unika andningshål i vår stad. Självklart skall det inte byggas där.

Att utveckla och bevara är inte detsamma som att till varje pris grotesktera för att sätta sitt signum. För vem bygger vi staden? Hur gör vi det? Kan vi verkligen överlåta detta till stadsplanerare som endast ser i backspegeln till vad andra gör och gjort.

Att vara unik är en gåva. Låt Kristianstads unika stadskärna stå för intentionerna och låt inte trender styra. Det som planeras och görs i dag är än värre än den hårt kritiserade rivningshysterin i bilismens tecken som skede under 1960- och 70-talen i våra städer. I Kristianstad dock inte lika hårt som i Borås och Västerås. Våga se samtiden och behoven för stadens framtid. Gör något unikt som är framtidsvisionärt och inte trendföljsamt.

För vem och hur bygger vi staden? Låt detta bli en folklig angelägenhet och inte en affär för makthungrande bypolitiker, penningsugna byggherrar och fåfänga arkitekter.

Kräv besked nu efter kommunalvalet 2010 och innan nästa val 2014. Annars får vi det ena projektet efter det andra i all oändlighet enligt det rådande arenaparadigmet, signerat Kristianstads kommunpolitiker med vänner 2008 – 2009.