Fria ord

Till minne av Axel Pehrsson-Bramstorp och "semesterregeringen"

Fria ord

Artikeln publicerades 29 juni 2004.Den 19 februari 2004 var det exakt femtio år sedan Axel Pehrsson-Bramstorp gick ur tiden. Trots att han var uppväxt under enkla förhållanden gjorde han en spikrak politisk karriär och blev med tiden såväl Sveriges statsminister som partiledare för bondeförbundet.
Axel Pehrsson-Bramstorp föddes den 19 augusti 1883 i Öja socken strax utanför Ystad men flyttade vid tio års ålder till Lilla Isie församling utanför Trelleborg. Han var son till Jacob och Ingrid Cecilia Pehrsson, vilka verkade som arrendatorer på Isie kronoboställe.
I unga år köpte han, efter utbildning vid bland annat Skurups folkhögskola, gården Bramstorp i sin hemförsamling och inledde med hustrun Sigrid Nilsson ett framgångsrikt liv som hemmansägare.
Det skulle inte dröja många år innan han även blev intresserad av politik. Snart mötte man honom som bland annat landstingsledamot och kommunalman. Sju år senare (1918) invaldes Axel Pehrsson i Bramstorp (som han kallades till 1936) i riksdagens andra kammare med liberala samlingspartiet som politisk tillhörighet. Han flyttade nu tillbaka till föräldrahemmet, men behöll hemmanet Bramstorp.
1929 återkom han till riksdagens andra kammare, men denna gång som bondeförbundare, ett uppdrag som han var sysselsatt med i två decennier. Snart visade han sig vara en skicklig politiker och ingick i åtskilliga jordbrukskommissioner. Han var ledande expert i såväl Bjälboutredningen som i riksdagsutskottets jordbruksfrågor samt administratör i jordbruksregleringen. I många år även populär ordförande i LRF.
Efter socialdemokraternas valseger hösten 1932 inledde han ett nära samarbete med statsminister Per Albin Hansson. Samarbetet resulterade kommande år i en krisuppgörelse mellan parterna i jordbruks- och arbetslöshetsfrågor. Kompromissen, som har gått till historien under namnet "Kohandeln", innebar rent konkret att Per Albin Hansson nu kunde fullborda sin reformpolitik i riksdagen med hjälp av bondeförbundet som gav röstövervikt.
Det var Axel Pehrsson i Bramstorp som var den starke mannen bakom överenskommelsen, han fick ta strid med bondeförbundets ledare den mer konservativa Olof Olsson i Kullenbergstorp. Året därpå (1934) utmanövrerade han den då 75-årige "Kullenbergstorparen" och efterträdde honom som partiordförande.
Den 19 juni 1936 tillsattes Axel Pehrsson-Bramstorp (som han därefter lät kalla sig) som statsminister efter Per Albin Hanssons avgång på grund av en pensionsfråga. Från början var det tänkt att den nytillträdde statsministern, som även blev departementschef inom jordbruksfrågor, skulle få till stånd en samlingsregering. Av den idén blev däremot intet, utan i stället bildades en ren bondeförbundsregering, för övrigt den första i Sverige.
Det var en stolt statsminister som presenterade sin regering inför den åldrade kung Gustav V i konseljsalen på Stockholms slott. Naturligtvis var Axel Pehrsson-Bramstorps klädsel den allra bästa med hög hatt, skräddarsydd frack och glänsande skor. På bröstet hade han även dekorerat sig med två fina ordnar.
De mest kända statsråden var Karl Gustaf Westman, Janne Nilsson och Thorwald Bergqvist som blev utrikes-, försvars-, respektive justitieminister. Karl Gustaf Westman var en driven politiker och verkade i flera ministärer, bland annat som ecklesiastikminister i Hjalmar Hammarskjölds regering och justitieminister i statsminister Per Albin Hanssons dito. Under ett trettiotal år tjänstgjorde Westman även som professor i rättshistoria i Uppsala.
Också från bondeförbundet, men från en helt annan bakgrund, rekryterades Janne Nilsson, hemmansägare från Hörbo i Skåne. Nilsson hade gjort sig känd som ledamot i andra kammaren och suttit med i 1930 års försvarskommission.
Ur regeringsdeklarationen läser vi: "Det politisk oroliga och ekonomiskt bekymmersamma läge vari världen befinner sig ställer en maning till vårt folk, att i medborgerlig enhet samla sina krafter för att skydda och främja vårt folks välbestånd och värna vårt lands självbestämmelserätt. I överensstämmelse härmed går regeringen till uppgiften att verkställa det beslut om förstärkning av landets försvar, som fattats av årets riksdag. Detta beslut betraktar regeringen som ett uttryck för vårt folks fasta vilja att försvara sitt oberoende. Vår folkförsörjnings- och näringspolitik bör fullföljas och utvecklas i sådan riktning att utkomstmöjligheterna inom näringslivets skilda verksamhetsområden ökas, och möjlighet ges att sysselsätta arbetskraften och skydda folkmaterialet. Regeringen ser därför som en av sina främsta uppgifter att stödja och främja varje strävande som kan vara ägnat att förstärka och utveckla vårt näringsliv och befordra handelsförbindelserna med andra länder. Som ett väsentligt led i närings- och socialpolitiken ser regeringen ändamålsenliga åtgärder till höjande av vårt lands modernäring och beredande av en tryggad utkomst för jordbruksbefolkningen. Endast härigenom anser regeringen att den avfolkning av landsbygden som länge pågått kan hejdas."
Det kom inte på Bramstorp-ministärens lott att regera särskilt länge över Sveriges öden. Redan efter omkring hundra dagar, den 28 september 1936, tvingades statsminister Axel Pehrsson-Bramstorp att begära avsked efter en svidande valförlust – för övrigt den enda regering under 1900-talet som aldrig hann möta riksdagen. Den kallas även för "semesterregeringen".
Trots att Bramstorp tidigare varit med om att fälla den socialdemokratiska regeringen erbjöds han chefskapet för jordbruksministeriet av Per Albin Hansson och fortsatte som sådan även efter koalitionsministärens upplösning och omvandling till samlingsregering 1939.
De följande åren i andra världskrigets skugga blev tuffa för samlingsregeringen. Med hårt arbete kunde de tillsammans hålla Sverige utanför kriget till priset av olika eftergifter, bland annat den tyska permittenttrafiken genom riket. Jordbruksministern fick många gånger ta emot kritiska röster från sina egna medlemmar ur bondeförbundet. Lantbrukarna var till exempel långt i från nöjda med hans nära förbindelse med socialdemokraterna och de protesterade högt mot den magra ersättning de fick för sitt arbete.
De åtta mandat bondeförbundet förlorade under valet 1940 återhämtades dock under de kommande valen 1942 och 1944. Den 31 juli 1945 ombildade Per Albin Hansson samlingsregeringen till en socialdemokratisk ministär. Därmed lämnade Bramstorp statsrådstiden bakom sig och återgick till riksdagens andra kammare. Han invaldes även i Sveriges lantbruksförbund som dess ordförande.
Sedan Bramstorp insjuknat i en allvarlig sjukdom under valrörelsen 1948, drog han sig tillbaka från politiken och avgick som riksdagsman och partiledare nästföljande år. Gunnar Hedlund, lantbrukare men även disputerad juris doktor, efterträdde honom som ledare för ett parti som så småningom bytte namn till centerpartiet.
Axel Pehrsson-Bramstorp avled i sitt älskade Skånehem en kall februaridag 1954. För sina politiska insatser förlänade kungen honom Serafimerordern, den högsta utmärkelsen i dåtidens Sverige.


Tony Högsta
Skövde