Tillämpa principen hellre fria än fälla

Svar till Bengt Gustafson (M) "Regelverket följdes" (22/12). Det var med stor lättnad, men även viss förundran som undertecknad läste Bengt Gustafsons svar på det inlägg som jag i egenskap av talesman för ett stort antal partikamrater sände in.

Inledningsvis uppstår förundran när man konstaterar att de senaste veckornas kritik som resulterat i en prövningsanmälan till förbundsstyrelsen, negligeras genom att Bengt Gustafson relativt enkelt prövar anmälan på egen hand genom att uttala "regelverket har följts till punkt och pricka".

I egenskap av Gustafsons position som gruppledare kan man konstatera att han bör lämna prövningen till dem som den är avsedd, för att därmed låta den förhoppningsvis opartiska prövningen ha sin gång.

Mot bakgrund av ovan sagda kan man sedermera konstatera att Gustafson inte lyckas besvara den fråga som det faktiskt handlar om. Hur motiveras uteslutningen av röststarka medlemmar från kommunfullmäktigelistan?

Därvid kan sannolikt många tillämpa argumentet att ombuden trots allt inte motsatte sig denna uteslutning. Detta besvarar dock inte varför man anser sig ha rätten att bortse från det stora antal medlemmar som vill företrädas av de nu uteslutna.

Att sedermera försvara detta beslut med resultatet från nomineringsstämman vilket Gustafson väljer, kan inte värderas högt eftersom väl på stämman kan inte medlemmarna påverka utgången. Att utöver detta motivera uteslutningen med att man önskar få arbetsro är närmare chockerande än giltigt skäl. Vill man att starka personligheter ska producera väl avvägda beslut kan man säkerligen inte prioritera arbetsro.

Härutöver finner undertecknad det lämpligt att reflektera över Gustafsons resonemang kring antalet nödvändiga ombud för beviljandet av minoritetsskydd. Precis, enligt Gustafsons kommentar, så krävs det en tredjedels stöd av ombuden, detta resulterar därav i 11,3. Som bekant från grundskolan avrundas ett tal likt detta nedåt, varav det absoluta värdet blir 11 ombud.

Oavsett blir en diskussion kring decimaler närmast förlöjligande, det borde i stället ligga i Gustafsons intresse att tillämpa principen "hellre fria än fälla". Gustafson tycker säkerligen att han följer rösterna från 23 ombud, undertecknad anser att han förnekar rösterna från kvarvarande 11.

Avslutningsvis vill jag presentera hur jag finner lättnad i en annars tvivelaktig skrivelse från Gustafson. Han skriver nämligen väldigt tydligt att man valde att använda de ombud som tyckte likadant varav jasägare prioriterades helt enligt Gustafsons grundvärderingar.

Sedermera frågar han om det blir bättre demokrati om man hade tagit med de ombud som är av en annan uppfattning. Ett rungande svar från undertecknad blir att givetvis blir det bättre demokrati!

Uppenbarligen har Gustafson missuppfattat kärnan i demokratin när han uppfattar den som fulländad när alla tycker lika. När alla åsikter finns representerade i de viktiga sammanhangen kan man verkligen betrakta hur den sanna demokratin tar sin form.