Hotbrev från vänstern

Tonåringen är nämligen länsordförande i Kristdemokraternas ungdomsförbund, och för det tyckte någon att hon förtjänade ett bål. Innan branden hade hon fått hotbrev inkilat i skåpet, mitt bland matteböcker och engelska glosor. ”Jag ska döda dig ditt kapitalistsvin”.

Vi lever i en tid när vänsterradikala jagar marknadsliberala som vore de häxor.

Att vänsterns maskerade kamrater möter oliktänkande på sitt eget sätt, långt från partibanderoller eller förtidsröstning i biblioteket, är ingen nyhet. Förra året varnade Säpo för att vänsteraktivisterna utgjorde den största faran mot demokratin bland de våldsbejakande extremisterna.

Det är oftast de till höger om Jimmie Åkesson som får stryk av organisationer som Revolutionära fronten och AFA, men även vanliga folkpartister kan få sig en hurring för sina åsikter.

En lördagskväll hörde 21-årige André Frisk (Fp) från Falun någon skrik-väsa ”borgarsvin”. Sedan small det i tinningen och han föll. 2012 blev en liberal i Eskilstuna nerslagen för att han var ”arbetarfientlig”. Och för två år sedan lät Vänsterpartiet i Malmö småbarn gå loss med basebollträn på piñatas föreställande Annie Lööf, Fredrik Reinfeldt och Anders Borg.

Ung vänsters tidigare ordförande i Luleå, Christoffer Hurtig, skrev 2013 på Twitter att han ”skulle vilja skjuta Tobias Billström”. Han blev uppmanad att lämna partiet, men att en person med hans värderingar kunde traska hela vägen genom partiapparaten upp till en ordförandepost visar att man saknar varningsklockor. Hatet är normaliserat djupt in i rörelsen.

Den törst efter blod som vänsterförespråkarna känner sipprar ut som en dold hemlighet då och då. Men det som sägs, görs och skrivs inför offentlighetens öga, är sannolikt bara toppen på ett isberg.

Där liberalismen hyllar och älskar människan för hennes kraft och potential, drivs vänstern i stället av klassmotsättningar och förakt. Socialismen må ha eldens färg, men bär isens egenskaper. Kyla, hat, förakt för andra människor. Om de inte gör som du säger: Bränn, hugg, slå.

Själv står man där med sitt röstkort som en loser och pratar om alla människors lika värde.

De svartklädda är värst, med sina knytnävar och tändstickor. Men vi har anledning att fasa för även dem med mildare röster, i klädda käck vindjacka med partilogga. Vänsterfolk anser sig nästan alltid ha full rätt att bestämma över oss andra, att ta vår frihet från oss och säga hur mycket vi ska få behålla av vår inkomst. De använder demokratiska metoder men har fortfarande svag respekt för individen. Det skrämmer på sätt och vis mer än några galningars aktioner.

Huden knottrar sig av kylan. Brrr.