Gästkrönikan

Inkomsten är viktigast

Gästkrönikan

Finanskriser slår ofta hårdare mot unga på väg in på arbetsmarknaden. Har man aldrig arbetat är det svårt att möta kraven på arbetslivserfarenhet eller att ha nätverken som kan leda en rätt.

Artikeln publicerades 2 april 2012.

Arbetsgivare tvekar att anställa när ingångslönerna är höga och svensk arbetsrätt med fackliga överenskommelser, som nästintill har upphöjts till lag, har skapat avgrundsdjupa gap mellan den fast anställda och den som jobbar extra, på timmar, vikariat eller i projekt.

Höga procenttal av arbetslöshet är en återkommande politisk fråga, i synnerhet när det gäller personer som aldrig kommit in på den svenska arbetsmarknaden. Det görs ingen skillnad på om orsaken till arbetslöshet är att man är ung och precis färdigutbildad, om man nyss är hitflyttad, eller om man har varit utan arbete en längre tid.

I ivern att skapa ett så jämliktsamhälle som möjligt har man byggt upp en välfärdsstat som utlovar att den ska ta hand om alla problem. Staten förväntas betala underhåll och försörjning om man inte hittar ett arbete, alternativt bekosta lösningarna till alla möjliga motgångar man kan ha. Verkligheten fungerar dessvärre inte så i längden. När arbetarna på Saab varslades förra året hade några av dem inte ens sparkapital nog att klara sig en månad utan lön, och det var ändå personer som haft längre fasta anställningar. Tyvärr har det civila samhällets hjälpsamhet fått maka på sig till förmån för välfärdsstaten där alla utgår från att någon annan skall lösa allt.

I jakten på att alla skall vara så himla lika har den nordiska modellen effektivt ignorerat alla typer av arbeten, människor och tjänster som inte passar in i det inglasade och upplysta vitrinskåpet Sverige. Att koka någon annans mat eller städa någon annans hem har nedvärderats till skitjobb, och resultatet är att dessa jobb blivit osynliga. Ersättningarna är ofta svarta och erfarenheten jobben ger går inte att använda öppet. Det är fortfarande en för stor skillnad mellan att betala ut vita och svarta löner, i synnerhet när en svart inkomst kan kombineras med ersättning ur det sociala skyddsnätet.

Trots att de flesta politikerjobbar för någon form av arbetslinje är det många som kommer i kläm mellan goda intentioner och otympliga modeller. Det är kanske inte alltid det viktigaste i världen att ha fantastiskt roliga arbetssysslor, och jobbet kanske inte är den plats där alla kommer att förverkliga sig själva. Desto viktigare är det att börja någonstans och ta steget in på arbetsmarknaden. Det är faktiskt helt okej att bygga ett samhälle med arbeten som inte är trivsamma om de som utför jobben har en bättre tillvaro tack vare sina arbeten. Det är trots allt den egna arbetsinkomsten som ger makt och frihet, inte vilka arbetsuppgifter man utför.

Johanna Nylanderär marketing och PR-manager i Köpenhamn.