I Vinslöv blommar sanden

Innanför hjorthägnet i Lommarp gömmer sig en växtskatt. Det erfor åtta entusiaster som följde med när Göingebygdens biologiska förening visade intresserade runt på stäppen under lördagseftermiddagen.

"Finesser" kallade guiden Arne Gustavsson de många sällsynta blommande växterna, i sin tur instängslade, skyddade från kronhjortarna.

– Hade det inte varit för ljudet från alla bilarna på 21:an hade den här platsen varit perfekt för att sätta sig i backen och lukta på alla blommorna som tjuren Ferdinand, säger Arne Gustavsson.

Fältsippan var en av rariteterna som sågs. Den skyddades från kaninangrepp med hjälp av hönsnät.

– Annars gynnas växterna här av både kaninernas grävande och av oss som trampar runt. Det drar upp ny kalkrik sand som växterna vill ha.

Han visade en fossil av en armfoting som vittnar om krittidens hav som fanns på platsen för 80 miljoner är sedan.

Uppe på backarna fick deltagarna känna av lite välkommen fläkt i det annars stekheta landskapet. Torgny Roosvall bar både på kamera, kikare och en liten kylväska.

– Jag hatar att dricka varmt vatten. Väskan rymmer en banan också, säger han.

Andra "finesser" sällskapet tittade på var flentimotej, sandnejlika och grådådra, en släkting till raps och ryps. Och det fanns fler växter med matanknytning, backtimjan som kryddar ärtsoppan och gulmåra som är en mårväxt liksom kaffet.

– Tur att man har ätit så man inte blir hungrig, säger Kurt Sköld från Sösdala.

Varpå guiden Arne Gustavsson tog en stor tugga av bladet från en stor ängssyra.

Deltagaren Johnny Nilssons packning bestod av en tegelsten i form av boken "Den Nordiska Floran". I den hade han bland annat gjort tilläggsanteckningar, som att gulmåran förr kallades jungfru Marie sänghalm, mjuk och yvig som den är. Den ansågs lindra smärtan vid förlossning och lades i sängen hos den födande kvinnan.

– I Göinge kallade vi den därför även barnaskit, säger Johnny Nilsson.

Arne Gustavsson pekade också ut växter som helst inte skulle finnas bland den inhägnade och finaste floran.

– Foderlostan är ett ogräs vi funderat på att låta rycka upp. Den brer ut sig och hindrar frön från att komma ned i jorden, säger han.

Efter en timme i hjorthägnet begav sig sällskapet till sandmark med mer vanliga växter, mot centrum till. Där blev det fikapaus bland blåeld, sandvita och nattljus.