Far och son hugger liv i trä

Handelsbolaget Asbjörns Bildhuggeri har funnits i Hässleholm sedan 1976. Verkstaden ligger på tomten som tillhör Erling Asbjörn Sörensen. Där inne pågår arbete under många av dygnets timmar. För tillfället är det en portal till ett vikingahus som formas av furu hämtat i Dalarna.

– Det är härligt att se det växa fram, säger Erling medan han slår klubban mot bildhuggarverktyget, som ser ut som ett stämjärn.

Det gäller att inte hugga fel. Arbetet är mödosamt och omsorgsfullt gjort. Beställningen kommer från en näringsidkare i Västerås som ska restaurera en vikingaby som brann ned i somras. Portalen, som är två och en halv meter hög och tre meter bred, ska rama in ingången till huset.

Levande material

Stilen är ny för dem. Urnes–ornamentiken är hämtad från Ornes stavkyrka i Norge från 1100-talet. Ur träet slingrar sig ormar, växter och hornprydda hjortdjur. Det är Erling som står för ritningarna. Teckna är något han alltid tyckt om.

– Jag skulle egentligen bli litograftryckare, men man upptäckte att jag var färgblind. Detta är ett yrke där färgen inte betyder så mycket och det är 100 procent perfekt. Här får jag rita, här får jag forma.

Det har han gjort sedan 1948 och han fascineras fortfarande av jobbet. Så pass att han hoppade över pensionen.

– Det är inte för att jag vill bevisa något som jag gör det, utan det är en glädje att komma ut och snida, säger han och spricker upp i ett leende.

Sedan 40 år är hans son Bjarne också jobbarkompis. Bjarne berättar att det inte var meningen att han skulle vara här, absolut inte. Men så blev det. Det var heller inte lätt när pappa plötsligt blev sträng i rollen som läromästare. Han förstod senare att det var ett måste.

Svagt intresse hos unga

– Ska man lära sig yrket måste man lära sig på rätt sätt och bli tillrättavisad om man gör fel, för det gör man hela tiden, säger Bjarne.

Hantverket är dock inte vad det en gång varit. Det är svårt att få det att gå runt och arbetet uppskattas inte som förr. Ungdomar är generellt inte intresserade av det Erling och Bjarne gör.

– I dag är det mesta färdigt från Asien. Tidigare gjorde vi mycket till möbelindustrin, men därifrån får vi inga beställningar i dag.

Bildhuggare kommer inte leva vidare som tidigare, tror Bjarne.

– Jag känner inte till någon i Sverige som håller på i samma omfattning som vi.

Till far och son Asbjörn Sörensen kommer det fortfarande beställningar. De tillverkar bord, stolar, ramar, galgar och en hel del annat.

Historierna är många kring vilka jobb de utfört. Bland annat har de fått rekonstruera tavelramar åt en adlig Stockholmsfamilj vars hus brann ned. En hel del arbeten åt kyrkor har de också gjort.

Bush satt på den

Det han först kommer att tänka på är dock när riksantikvarieämbetet ville att de skulle göra 18 stolar inför EU-toppmötet i Göteborg 2001. Residenset skulle ha matrumsstolar i gammal Lindomestil.

– Bush den yngre satt på en av stolarna. Han var med och invigde dem, minns Erling.