Bössorna ger liv i Etiopien

– Lönehelgerna är bäst. För det mesta är folk givmilda, särskilt när det varit lönedags men vi är lika vänliga om de bara kommer fram och pratar eller lägger en slant i vår qori. Qori är ett kärl man serverar mat i, i Etiopien, och som vi gjort om till en insamlingsbössa, berättar Jens Ipsen.

Tillsammans med hustrun Kerstin Ipsen ett känt ansikten i Hässleholm.

Det är paret som till och från finns på Kvantum, Coop, Maxi och Willys i Hässleholm och ber om ett bidrag till de fattigaste av de fattiga barnen i Etiopien.

De syns också på flera av Skånes marknader och festivaler.

– Det här gör vi helt ideellt och utan någon som helst ersättning, påpekar Kerstin Ipsen.

– Det är många som nu kommer fram och säger att de ger till oss för att de vet att varenda krona kommer fram. Det är tack vare min mans 500 brev till våra bidragsgivare runt om i landet, han skriver varannan månad vad pengarna används till.
Sedan 2001 driver Ipsens föreningen Etiopienhjälpen som stöder socialt och kyrkligt arbete i en liten evangelisk-luthersk kyrka, från Sösdala där de bor.

– Allt började med ett återbesök som jag gjorde våren 2000 till Arsiprovinsen i Etiopien, där jag var missionär mellan 1963 och 1977. Där träffade jag en av mina elever, som tagit över som stationsföreståndare och även hade tagit hand om två rörelsehandikappade flickor, berättar Jens Ipsen.

– Sedan kom det ett brev att det fanns ännu fler flickor som behövde hjälp. Man ska betänka att är man handikappad då är man också fattig och föräldralös i Etiopien. De har inget värde och dessutom är flickorna de mest utsatta.

– Det blev startskottet, säger Jens Ipsen som sedan åkt tillbaka vid elva tillfällen, dels för att sondera innan man genom Forum syd (samorganisation för små insamlingsorganisationer) fick anslag från SIDA för att bygga ett flickinternat.
Internatet har följts av ett flickcenter, kurscenter för vidareutbildning, elev-bostäder, ytterligare internat och mikrolån, och nu planeras det för en ungdomsgård.

– Till investeringarna har vi fått bidrag från bland annat en välgörenhetsstiftelse. Arbetet växer hela tiden och det behövs pengar till driften för lång tid framåt innan de själva kan ta över. Det är det vi använder insamlingspengarna till, säger Kerstin Ipsen.

– Vi släpper inte de här barnen förrän de har en utbildning och kan försörja sig, och det ger tillfredsställelse att hjälpa andra. Man kan inte låta bli när man sett förhållandena.

– Även om vi personligen tillhör Svenska kyrkan, så är Etiopienhjälpen en helt fristående organisation, på-pekar Jens Ipsen.

– Vi gör detta helt frivilligt för att vi sett vilken oerhörd fattigdom och nöd som finns. Vi är djupt tacksamma för att det finns många andra som känner likadant och lämnar sina bidrag. Utan dem hade vi inte kunnat gjort något.