Världsess på besök i Farstorp

Jenny Berggrens liv är fullt av kontraster. Hon växlar mellan turnélivet världen runt som firad världsstjärna och vardagen som mamma till en tvååring och en fyra och ett halvtåring. I somras spelade hon i östra Europa med Ace of Base på arenor med publik på uppemot 20 000 personer. I lördags sjöng och pratade hon i Farstorps kyrka inför ett 50-tal personer. Under turnén med Ace of Base var det en spelning på en nattklubb med en djävulsfigur på dörren och i lördags sjöng hon vid koret med Jesus på korset bakom sig.

I det senare fallet är valet självklart för henne. Jenny Berggren är troende sedan barnsben och har jobbat som konfirmandledare i 16 år, under hela Ace of Base-perioden. Hon har sedan några år slutat som det, men håller det kyrkliga engagemanget vid liv, bland annat genom den just påbörjade turnén som efter två konserter i Göteborgstrakten landade i Farstorp.



Publiken i kyrkan fick höra ett blandat program med bland annat en Björn Skifs-låt, en countrylåt, en psalm och nyskrivna låtar av den medföljande pianisten Staffan Birgersson, men ingen Ace of Base-låt.

– De gör sig inte så bra med bara sång och piano, är Jennys förklaring, men medger att hon har sjungit låten "Life is a flower" i kyrkosammanhang tidigare.

Mellansnacken, som varade längre än själva låtarna, handlade om den nyutgivna självbiografiska boken "Vinna hela världen", som i sin tur handlar om framgångens pris och om det omskrivna knivöverfallet 1994 i hennes hem av en tysk beundrarinna.

– Händelsen talar sitt eget språk och jag berättar vad som hände efteråt. Det blir min bild av händelsen för första gången. Nu är jag hel igen och det är dags att berätta det också.



I boken beskrivs hur snabbt det gick från det att hon skulle ta studenten till att Ace of Base slog igenom stort. Deras debutalbum har sålts i 23 miljoner exemplar och är det mest sålda debut-albumet någonsin.

– Det gick snabbt, men det är svårt att säga hur det var. Jag har inget att jämföra med. Det gick bra först, det var jätteroligt, lördag hela veckan, men sen blev det för mycket jobb, för mycket ansvar och för lite kunskap om den stora apparat det var. Det drabbade oss ganska hårt alla fyra, men olika hårt och på olika sätt. I boken skriver jag bara min historia.

Turnélivet jorden runt blev efterhand en vardag, berättar hon.



– Men en knäpp vardag, ganska rolig, men den gjorde också att man kände sig ensam. Jag förstår varför divor uppfattas som divor. Jag kan ha uppfattats som en diva, men var bara väldigt stressad.

Ace of Base-livet är inte över. Det har bara varit mer eller mindre långa uppehåll. Bandet har turnerat till och från sedan 2007, framförallt i de östra delarna av Europa, och hade den sista spelningen var den 1 augusti i år.

– Det är annorlunda nu och skitkul. Man blir inte slaktad i pressen på samma sätt som man kunde bli tidigare. Sen är det mycket som är absurt. I somras spelade vi utanför Minsk i Vitryssland på en statlig fest för 17 000 personer och området backstage var en plats varifrån man hade skickat judar till gaskamrarna under andra världskriget. Det var något av det märkligaste jag upplevt.



Hon beskriver det som mer annorlunda att turnera i kyrkor jämfört med att turnera med Ace of Base.

– I kyrkan får jag en annan närhet till publiken. Sen när man spelar inför 45 000 personer märker man inte om en person går.

Det finns ingen planerad spelning med bandet framöver, men Jenny Berggren planerar att ge ut en soloskiva, som hon beskriver som kyrkomusik, men väldigt poppig.

– Jag hoppas på att kunna ge ut den innan jul. Det är en popskiva och pianisten Staffan har skrivit några låtar, säger hon.

Och en ny Ace of Base-skiva?

– Inte just nu. Jag vet att Ulf och Jonas funderar litegrann och så fort de säger till kommer jag som ett skott.