En kärlekshistoria dansas fram i ruinen

En publik på runt 60 personer vandrade i går genom den varma sommarkvällen upp till biblioteksruinen på Hovdalaområdet, där det har byggts upp en läktare, men ingen scen. Den fanns där redan, i form av ruinen och dess omgivningar.

Publiken, varav många var anhöriga till de inblandade, fick snart se deras döttrar och söner dansa fram en kärlekshistoria med ruinen och 300 böcker som bakgrund. Historian handlade om Mikael Ehrenborg som på 1790-talet ska ha påbörjat bygget av ruinen, som aldrig färdigställdes, för att där ägna sig åt att studera Swedenborg och andra mystiker. Enligt historien ska ruinen också ha varit ett hemligt tillhåll för Mikael Ehrenborg och hans älskare, en ung man som ska ha varit hans väpnare.

Stående ovationer

När föreställningen var över möttes den av varma och stående applåder. De inblandade var också mycket nöjda, inte minst med tanke på att hela föreställningen hade skapats på tio dagar.

– Jag kom hit med en storyboard i mitt huvud och jag visste att jag ville ha ett vitt bord, två vita stolar och 300 böcker, men i övrigt började vi helt från noll, säger koreografen Joanna Mendl Shaw, från New York.

Hon kan inte nog berömma insatsen från de sex autistiska ungdomarna.

– En stor del av föreställningen är improviserad. Vi har lagt stor vikt vid att de professionella dansarna hela tiden är uppmärksamma på sina motspelare, säger hon och berättar att de två dansarna i huvudrollerna, Tal Adler och Jonas Wictorsson hade tränat in vissa sätt att kommunicera med varandra under föreställningens gång.

En annan utmaning för ensemblen har varit att hela tiden räkna med det oväntade, inte bara hästarna, utan också vädret, ljuset och omgivningen.

– Dansarna är tränade att jobba med hästar och tränade att jobba med det oväntade. De är oerhört tränade och duktiga dansare från USA:s mest ansedda dansskola, säger Joanna Mendl Shaw.

Och hästarna?

– Jag tror att hästar för många är en passion och de står också för tålamod och sensualitet.