Ett unikt kulturhus

Hässleholm Artikeln publicerades

Få glömmer det brandtal för kulturen som Åke Sundkvist (M), höll på fullmäktige-mötet när kulturhusbeslutet togs den 15 juni 1998. Officeren från Nävlinge inledde likt ett möte i en gammal öststat med "kamrater" och upprepade tre gånger "nu eller aldrig". Med en förkrossande majoritet beslöt fullmäktige med 50 röster mot nio att kulturhuset skulle byggas.

Den 28 december 2000 invigdes Hässleholm Kulturhus av kulturminister Marita Ulvskog, inför 2 000 personer. 150-miljonerssatsningen var klar.

Kulturens kamphundar fick rätt, och Hässleholm ett kulturhus som gav eko genom hela landet.

Kommunalråden Bengt Andersson (S) och Eric Sandberg (C) var drivande i kommunledningen för byggande av ett kulturhus, men att Hässleholm skulle få det var ovisst in i det sista.

Under våren 1998 pågick det ett spel bakom kulisserna. Bland annat kulminerade det med att Anders Åström (S) hotade med att hoppa av både politiken och som kulturnämndens ordförande om hans parti inte bestämde sig för att ta ett avgörande beslut före årets valrörelse.

– Det var i februari, årsmötesdags och Centrums S-förening som skulle välja ny ordförande, ville att jag skulle ställa upp. Jag sa ja om jag får ett okey för kulturhusbeslutet, och efter 45 minuters telefonöverläggningar med Bengt Andersson och Leif Nordin, arbetarekommunens ordförande, kunde årsmötet starta.

– Kulturhuset hade diskuterats i många år men varje gång stupade det på platsen, var det skulle ligga. S regerade tillsammans med centern, men kulturhusfrågan dog på det berömda Centermötet i Stoby, där man röstade nej till bygget. Nu återstod att göra upp med Moderaterna, men inte heller där drog man åt samma håll. M la på slutet till en brasklapp om ekonomiska förutsättningar, ville inte ta ställning. – Anders har delvis rätt men inte fegade vi, säger Åke Sundkvist som var ordförande i moderaternas kommunkrets och företrädare i kulturfrågor. Vi var tre som var för, men moderaterna hade tolv ledamöter i fullmäktige.

Delvis stärkt av en färsk medlemsenkät där 80–85 procent sagt att de ville ha ett kulturhus, gav Åke Sundkvist sig ut på "(m)issionsresa" i de egna leden. Vad jag visste var att bestämde vi oss inte nu så blev det aldrig av. Vi skulle förspilla chansen att sätta Hässleholm på kartan.

– Men det hängde på håret. Fullmäktigemötet ajournerades, en halvtimma blev en och en halv timma innan partigrupperna kom ut för beslut. De flesta av oss begrep inte ett dugg av de ekonomiska kalkyler som ekonomichefen kom med. Det var bara två som fattade och kunde förklara. Vårt kommunalråd Bo-Anders Thornberg och Folkpartiets Lars Lindbeck, både ekonomer och fastighetsägare. De gav sitt fulla stöd till avtalet med Peab, där kommunen först hyrde och sedan köpte fastigheten. – Vänstern kommenterade att det var ett kapitalistiskt skrytbygge medan nej-sägarna i Miljöpartiet och Kristdemokraterna menade att det borde göras enklare och mindre så att man inte stod med tomma lokaler.

– Det var en pärs. Jag var i min husvagn, det dröjde och dröjde och ingen svarade när man ringde.

Anders Åström och Åke Sundkvist harangerar varandra och konstaterar att man till 90 procent varit överens och i de återstående tio resonerat sig fram.

– Under mina elva år som ordförande hade vi en votering, påpekar Anders Åström. Det var paradoxalt nog om namnet på huset. Skulle det heta Hässleholm kulturhus, eller finnas med ett "s" på Hässleholm?

– Det var tur att det inte blev Färgaren, efter kvarteret, som var arbetsnamnet under byggtiden. Då hade det varit lika anonymt som Valfisken, som inte många vet att det finns i Simrishamn, säger Åke Sundkvist.

Han avslöjar samtidigt att man avvärjde att huset i första hand blev en konferensanläggning. Det fanns krafter för detta, men arkitekten ritade rundade stolsrader i Röda salongen så att det inte gick att sätta bord. Det roliga är att även de största kritikerna kommit till insikt att kulturhuset var bra för hela kommunen och spillt över på kransorterna. Olyckskorparna hade fel och huset blev fullt, påpekar Åke Sundkvist.

– Bortsett från sommarmånaderna så är här fem-sex arrangemang och konferenser i veckan och mer än en halv miljon besökare under ett år. Kombinationen bibliotek och biograf har varit avgörande för att få besökare till huset som på plats kunde informeras om alla arrangemang.

Att kulturhuset blev så bra berodde på snabba beslut i den politiska ledningsgruppen med kommunledningen och kulturnämndens AU, tillsättandet av en heltidsanställd projektledare samt att all personal var delaktig genom olika arbetsgrupper, påpekar Anders Åström.

– Vi har också kulturföreningarnas och studieförbundens aktiva roll med kulturförvaltningens stöd och komplettering i de smala kulturgenrerna. Sist men inte minst MusikiSyd med vd Martin Martinsson som vi fick ett enormt stöd av under uppstarten.