Hon vill påverka i Bryssel

Delar av Europaforums sista dag ägnades åt minoritetsspråk.

Helena Dådring, representant för Sametinget som både är en myndighet och en politisk arena, presenterade sig för sakens skull på samiska, som hon helst inte talar i andra sammangang.

Hon är uppvuxen i Gällivare, men sedan 1988 bor hon i Skåne.

– Hur kan du sitta i Sametinget undrar många. Men det går faktiskt snabbare att ta flyget till Kiruna för mig än för dem att ta sig dit med bil, där finns det inte samma kommunikationer.

Som ung upplevde hon både rädsla och mobbning på grund av sitt ursprung.

Det gick så långt att hon inte ville att hennes familj skulle prata samiska med henne och i dag har hon nästan tappat språket.

– Mitt språk försvann. Jag förstår lite i dag, men pratar inte. Det finns en mental spärr.

När hon ställer sig i talarstolen i Sametinget pratar hon alltså svenska, precis som flera andra.

– Många använder inte språket för att de är rädda att bli fel översatta av tolken. Men jag hoppas kunna gå upp och tala samiska i talarstolen inom två år, säger hon.

Samiskan består av tre grenar – nordsamiska, lulesamiska och sydsamiska. Den senare är på väg att fösvinna.

– Vi satsar på att hålla det kvar med tilldelade minoritetspengar. Många förlorar sin rösträtt på grund av språket, 50 procent pratar inte samiska, säger hon.

Just språket är en av förutsättningarna för att få rösta i Sametinget.

– Jag sitter ju med i Sametinget så jag för ju rösta, släkten har ju språket. Språket är en mänsklig rättighet och vi har själva ett ansvar att bevara det. Men för det behöver vi hjälp.

På frågan om samerna har någon glädje av EU svarar hon:

– Vi får ju EU-bidrag och landsbygdsbidrag. Men jag har en vision att åka till Bryssel och kunna påverka där. Det här är något som hela Sápmi (område som sträcker sig över Norge, Sverige, Finland och Ryssland) kan göra tillsammans. Men jag vill även in i regeringshuset, tänk om vi hade ett kontor där.