Ängen blev sommmarfin

Med handledare från Göingebygdens biologisk förening fick de 28 eleverna från klass 4 på Lejonskolan veta att man genom att faga kan hjälpa växterna.

I praktiken innebär det att man räfsar den gamla slåtterängen och rensar den från nedfallna smågrenar.

– Det är kul. Man får hålla på med blommor och sådant, svarar Patricia Andersson lite blygt.

Klasskompisen Thea Berner var dock snabbast med svaret att just nu är vitsippan den mest vanliga blomman i den gamla ängsmarken som funnits i flera hundra år.

Välkommen praktik

– Allt som kan utföras i praktiken är bra. Det påpekar Christina Hedin Ruhr som är klasslärare tillsamms med Janica Wijk.

– Det är jätteroligt att Göingebiologerna vill ställa upp. Dessutom står det i nya kursplanen att vi ska ägna oss åt landskapet i vår närmiljö.

– Det är tredje gången jag är här med elever, berättar Janica Wijk. Barnen tycker del det är en trevlig utflykt. Samtidigt blir det grunden för mer arbete om blommor och växter. I fjor följdes det upp med en tur läggs det gamla järnvägsspåret till Store mosse.

– Göingebygdens Biologiska Förening startade arbetet med att bevara det gammaldags kultur- och naturlandskap i Sösdala år 1990. Det berättar föreningens eldskäl Arne Gustavsson som bland annat lärde eleverna hur man pressar växter.

Tredje gången

– Nu är det tredje gången som vi låter eleverna vara med och hålla odlingslandskapet öppet genom så kallat fagning. Det är kommunens mark och vi har en deal att hålla ett hektar öppet, så att ängens blommor här får en chans att ta igen förlorad mark.

Kurt Sköld. både Göinge-biolog och Sösdalabo, menar att en halv dags dagsverk av eleverna inte bara ger dem naturkunskap.

– De lär sig också hur man gjorde förr för att få det fint och underlätta arbetet när det sedan var dags för slåtter. Att marken brukats under lång tid finns det bevis för. Här finns flera fornåkrar.