”Vi brände och ihjälslog”

– Gustav II Adolf hade varit på härjningståg i Skåne, som vedergällning för att danskarna varit i Småland och Växjö. 25 socknar hade hemsökts och hans sätt att föra krig var rent barbariskt. I brev beskriver han det med fyra verb: vi grasserade, skövlade, brände och ihjälslog, berättar Claes Ruderstam. Lokalhistoriker och väl bevandrad i vad den då 17-årige svenske kungen hade för sig i Vittsjö.

– Delar av Vä hade bränts och skövlats tre dagar tidigare. Efter två misslyckade försök att inta Hovdala styrde den svenska hären på cirka 3 000 man, ryttare och fotfolk, mot den gamla riksgränsen och Småland. De slog läger utanför Vittsjö kyrka och använde kyrkans inventarier till att göra upp eld och värma sig i den bistra februarikylan.

– Sedan kommer det ett överraskande anfall från danskarna dagen därpå, det vill säga den 11 februari. Svenskarna som inte stött på något motstånd under fälttåget trodde att de var helt trygga och man hade bara en mil kvar till gränsen. Merparten av svenskarna hade redan gett sig iväg och de som var kvar led ett förkrossande nederlag.

Han var i livsfara

Bland de som var kvar var den svenske kungen och det var under den panikartade flykten som kungens häst gick ner sig i Dragsån, berättar Claes Ruderstam.

– Troligen höll danskarna tilll på den lilla träbron så att svenskarna som överlevde striden på Vittsjö Vång tvingades ut i issörjan i ån. Det var nog ingen större risk att kungen skulle drunkna eftersom djupet i ån var inte mer än en meter, däremot att bli skadad, dödad eller tillfångatagen.

Gick inte lottlösa

Det var här som Upplandsryttaren Thomas Larsson kommer till undsättning. Även adelsmannen Per Banér tillskrivs ha räddat kungen, men sannolikt är der så att de hjälptes åt.

– Kungaräddarna gick inte lottlösa. Thomas Larsson fick en stor gård, Igelsta norr om Västerås som var kvar i släktes ägo in på 1900-talet, samt dessutom kungens silverbälte. Per Banér återfick släktens gods som konfiskerats i samband med Linköpings blodbad då hans far och farbror avrättades.

– Danskarna var säkert mer än nöjda med sin insats. Bland segertroféerna efter slaget i Vittsjö fanns bland annat den svenske kungens häst och utrustning.

Christian IV gladde sig väl åt att hans svenska kollega hamnade i plurret?

– Säkerligen. Han lät ju sin hovmålare avbilda händelsen tillsammans med femton andra motiv från det så kallade Kalmarkriget. Att den svenske kungen gick genom isen i Vittsjö vävdes sedan som en stor gobeläng på 23 kvadrat- meter och placerades i riddarsalen i Frederiksborgs slott i Hilleröd.

Kvar i dag finns bara en skiss, berättar Claes Ruderstam. Gobelängen blev senare förstörd i samband med en brand.