Hyllning till soldaterna som gjorde sin plikt

– I stället vill vi lyfta fram soldaterna som gjorde sin plikt, dansk som svensk, som drabbades så hårt, och civilbefolkningen, säger lokalhistorikern Claes Ruderstam som också är Wittsjö hembygdsförenings ordförande.

– Gustav II Adolf är inte populär här och minnesstenen som restes vid 300-årsminnet för hundra år sedan är märklig. Kungens verkliga ärende förträngs. I stället lyfts han fram som hjälte, inte ett ord om de cirka 300 svenskar och 15–20 danskar som stupade, men stenen restes i en storsvensk och nyromantisk tid.

Sedan är det en sak och sammanträffande som är ännu märkligare, fortsäter Claes Ruderstam:

– Att striden stod på Vittsjö vång var känt, däremot inte var massgraven fanns. Den upptäcktes först 1959 i samband med att man skulle gräva avlopp till en fastighet, strax intill minnesstenen. Den fem meter höga och sju ton tunga minnesstenen har i stort sett rest ovanpå massgraven utan att man visste om den. Att massgraven är från den striden är bekräftat genom samtida silvermynt som också påträffades.

Efter upptäckten har monumentet kompletterats med ytterlige en sten med inskription om att här vilar okända fallna soldater från striden.

Vad hände sedan?

– Av dokument framgår att det blev förhandlingar via brev på hög politisk nivå. I början av mars 1612 fick en svensk delegation tillåtelse att komma ner till Vittsjö för att se om det fanns ”lik av något värde”. Det fanns några höga officerare och ämbetsmän som sedan utväxlades mot danskar som svenskarna tillfångatagit.

– För de som lämnades kvar grävdes massgraven. Liken som låg närmast ån vräkts ut i strömmen och togs omhand av vattnet.