Brottsligt slöseri
Det är en händelse som kan vända upp och ner på ens vardag. Ett bostadsinbrott slår rakt mot det privata livet. Förlusten av värdefulla och personliga ägodelar kan sätta djupa spår men värre är ofta den förlorade tryggheten och känslan av att det kan hända igen. Även om bostadsinbrott bara utgör 1 procent av alla anmälda brott är det viktigt att polisen har resurserna att förebygga inbrotten – och att lösa dem.
Alla förslag för att minska dessa brott är alltså välkomna. Det gör Caroline Szyber tydligt, Kristdemokraternas talesperson i rättsfrågor, i en debattartikel i Svenska Dagbladet (9/7). Konkret vill hon att polisen omprioriterar sin verksamhet och satsar mer på att bekämpa den organiserade brottsligheten. Hon vill också att det lokala inflytandet ska öka, att straffen skärps och att polisen ska bli bättre på att samarbeta direkt med medborgare, till exempel genom grannsamverkan mot brott.
Frågan är bara om Caroline Szybers förslag hjälper. Trots att polisen sedan regeringen tillträdde 2006 fått flera miljarder extra har inte andelen brott som klaras upp ökat.
Regeringens mål med satsningen har varit att öka polisens synlighet. Därigenom har regeringen hoppats på att brottsligheten ska minska och tryggheten öka. Till viss del har man lyckats, med 2 500 fler poliser har man blivit synligare på gator och torg. Trots kraftigt ökade resurser har inte polisen blivit bättre. Tvärtom finns det mycket som till och med pekar på att polisen blivit sämre, framför allt vad gäller andelen uppklarade brott.
Förra året anmäldes 21 300 bostadsinbrott i Sverige. Endast 4 procent av dem klarades upp så att en person kunde bindas till brottet. Det är ett resultat som avskräcker, särskilt som många brottslingar går fria och kan fortsätta sin kriminella bana.
Den dåliga uppklarningsprocenten gäller även för en rad andra brott. Totalt klaras cirka 15 procent av alla brott upp, framför allt trafikbrott och narkotikabrott håller uppe siffrorna. När det krävs mer insatser för att binda en gärningsman till ett brott är polisen däremot betydligt sämre.
Det finns mycket mer att önska av polisen. Kraftigt ökade resurser har inte hjälpt. Därför måste styrningen och uppföljningen bli bättre.
Inom polisorganisationen finns också stora brister. Framförallt fungerar dagens uppdelning med 21 fristående länspolismyndigheter dåligt. En förändring utreds nu och enligt planen ska polisen bli en sammanslagen myndighet från den 1 januari 2015. Troligen är det en nödvändig omorganisation.
Det krävs mer. Hela polisväsendet behöver en genomsyn för att utreda var bristerna finns för att sedan genomföra nödvändiga förändringar. Allt för att upprätthålla den trygghet som varje medborgare har rätt att känna. Men också för att stoppa slöseriet med skattekronorna.
