Ett växande hot i Korea

Efter raketuppskjutning, provsprängning av kärnvapen och diverse hot om attacker mot USA och Sydkorea beslutade FN:s säkerhetsråd i förra veckan om utökade sanktioner mot Nordkorea. Att även Kina och Ryssland backade upp beslutet gör att den nordkoreanska regimen pressas ytterligare. Samtidigt har USA och Sydkorea stora pågående krigsövningar. Svaret från Pyongyang och Kim Jong-Un har blivit ytterligare tillspetsade hot, inkluderat att direktförbindelsen med Seoul brutits, en förklaring att stilleståndsavtalet från 1953 inte gäller och att landet är redo för ett andra Koreakrig. Senast ska Kim Jong-Un enligt den egna statliga nyhetsbyrån ha hotat med att utplåna den sydkoreanska gränsön Baengnyeong.

Den hårda retoriken är ofta förekommande och har hittills varit just mest retorik. De flesta bedömare menar att det inte är sannolikt att konflikten leder till ett regelrätt krig. Ledarna i Nordkorea inser att ett krig skulle få förödande följder för det egna landet –och dem själva. Men det faktum att landet har en ny arvinge på tronen gör att det är svårare att bedöma hoten, som är intensivare än vad de brukar vara. Men flera incidenter med dödlig utgång har inträffat genom åren, till exempel sänkningen av ett sydkoreanskt örlogsfartyg i mars 2010 som Nordkorea utpekats att ligga bakom.

Det akuta hotet om krig är förmodligen inte det allvarligaste. I stället är det stora utdragna lidandet som den nordkoreanska regimen utsätter sina medborgare för som är den stora frågan. Propagandaapparaten är stor och effektiv, och når även utanför landets gränser. Den amerikanske basketprofilen Dennis Rodman förklarade nyligen under ett besök i Nordkorea att han fått en vän för livet i Kim Jong-Un, något som blev svårt att förklara väl tillbaka på amerikansk mark.

Det kan tyckas vara en lustig grej, men så är det knappast för nordkoreanerna. Levnadsförhållandena för en stor del av befolkningen är mycket svåra och återkommande svältkatastrofer har slagit hårt. I takt med att allt fler nordkoreaner på olika sätt får del av information om hur livet ser ut i Sydkorea och andra delar av världen, blir det svårare för regimen att upprätthålla kontrollen över människors kunskaper och tankar. Att medverka till att öka informationsflödet kan vara ett sätt för omvärlden att stödja nordkoreanerna. Ett inre uppror är förmodligen nödvändigt för att få regimen på fall. Även om det kan bli en brutal process är ett fullskaligt krig med kärnvapen inblandat oerhört mycket värre.