Vissa företagare förstör

Myndigheterna i Kina har precis stängt en livsmedelsfabrik för att den sålt kött som passerat bäst före-datum. Köttskandaler har vi haft gott om de senaste åren, när hästkött sålts som nötkött eller råtta som lamm– vilket hände i Kina förra året.

Välkända varumärken som Lithells och McDonalds drabbas av att deras underleverantörer brister – av att giriga människor försöker luras. Dessvärre finns inget vaccin mot sådan ondska. Ibland slinker lurendrejarna in.

Man kan vara positiv till företagande, men ändå avsky vissa företagare. Fuskare och illasinnade finns överallt, på arbetsplatser, i kommunala bolag, i landstinget – och i företag. Det finns ohederliga privatpersoner som lurar Försäkringskassan och ohederliga direktörer som låter unga jobba gratis. Men man bör knappast avskaffa varken myndigheten eller näringslivet för det. Det är opålitliga individer som ska ha skulden, inte verksamhetsformen.

Många ekonomer talar om skillnaden mellan ”pro business” och ”pro market”.

Marknadsekonomi som sådant är bra, då systemet skapar välstånd för breda samhällsgrupper. När en stor offentlig sektor och höga skatter kan tyckas omfördela pengar och skipa rättvisa, blir marknadsekonomin i stället en modell som skapar mer resurser att dela på. När man motiverar företagande stimuleras ekonomin så att det skapas jobb och intäkter.

Att försvara enskilda företag och företagare blott för att de är företag är däremot bara dumt. Professor i nationalekonomi Magnus Henrekson poängterade i en intervju i magasinet Neo nyligen att en sådan inställning är ”en fallgrop som lockar borgerliga politiker och debattörer med bristande insikter om nationalekonomi.”

Man måste hålla med. Att hävda att samtliga företagare är goda är lika tokigt som att säga att alla kvinnor är förtryckta eller att alla Stockholmare är smartare än alla lantisar. Sådana uttalanden fokuserar på form, inte person.

Bergsäkra uttalanden om att alla vinstdrivande välfärdsföretagare ska förbjudas bygger på en märklig syn där man klumpar samman enskilda i grupper och dömer. Det är i verkligheten mer komplicerat än så. Bakom både den dåligt skötta kommunala förskolan eller det oseriösa hemtjänstföretaget finns människor. Det är dem vi ska kontrollera, till förmån för kvalitet.

Usla, gnidiga företagare ska inte hållas om ryggen bara för att de är företagare. Den som vurmar för marknadsekonomi bör i själva verket vara föregångare i anklagelserna. I omvärldens ögon buntas snåla välfärdsföretagare annars ihop med välgörande friskolor och jobbskapande industrier – och det hotar i längden trovärdigheten för hela marknadsekonomin. En sådan utveckling skadar hela samhället.