Krönika: Många klubbar har mycket att lära av IFK

J ust när man satt och inbillade sig att IFK Kristianstad inte kunde förlora i Kristianstad Arena så kom förstås den första förlusten på hemmaplan under Ola Lindgrens ledning. Den första hemmaförlusten sedan den 23 februari. Oväntad för många – men inte för Åke Duvander. Konditor-kungen hissade varningsflagg redan i måndags.

Själv är jag inte heller direkt överraskad. Inför säsongen tippade jag RIK i SM-final och det finns naturligtvis stor kompetens i truppen.

Dessutom kommer en förlust sällan ensam, en gammal regel jag ärvt från farsan.

Och för tredje så spelar RIK-spelarna gratis för tillfället. Det är tydligen så man ska agera om man ska få fart på handbollsspelare. Aranäs körde över de regerande svenska mästarna IK Sävehof i måndags. Styrelsen i RIK stoppade löneutbildningen i november – och det har fått fart på Rikard Lönn och grabbarna.

Annars var det här var kvällen då IFK hade stolpe-ut på det mesta. Det var egentligen bara Helge Änglar som levererade fullt ut. Och nummer åtta förstås – i vanlig ordning.

3 883 åskådare fanns på plats. Publiksnittet den här säsongen ligger på 3 770 åskådare och med det knockar IFK alla andra klubbar. Någon samlad statistik finns inte, men det vi vet är att ingen annan klubb i elitserien har ett snitt över 2 000 åskådare. Det är inte många som kommer över 1 500.

Att spela inför 3 000 åskådare tillhör ovanligheterna i svensk handboll. I Kristianstad är det vardag. Här bor det människor som läser, sover och äter handboll.

När IFK tog klivet in i Kristianstad Arena i oktober 2010 mot just RIK så kom det 4 775 åskådare. Många trodde att det var en engångsföretelse, men de har haft fel. Intresset slår hela tiden nya rekord. Det visar att IFK engagerar. Kärleken från människorna i nordöstra Skåne är minst lika varm som under första halvan av 70-talet. En fantastisk utveckling.

Ett självspelande piano säger vissa. Felaktigt påstår jag. Visst kulturen finns där, liksom en splitterny arena. Och ett bra handbollslag. Men det är samma läge i Halmstad. Drott har tio SM-guld, finns med i toppen har en exakt lika fin arena som Kristianstad men lockar trots det bara dem över 65 år.

Samma sak med Lugi i Lund. Erkänd handbollsstad, ny fin arena, topplag och obetydlig konkurrens från andra idrotter vintertid. Trots det spelar Lugi inför de närmast sörjande.

IFK, med marknadsgeneralen Nikolas Larsson i spetsen, lockar i dag en ny pu- blik. Familjer, ungdomar och tjejer. Samtidigt som pensionärerna är kvar. Alla med en orange tröja på sig. Alla med nummer 8 på ryggen.

Och jag lovar...man behöver inte vara handbollsintresserad för att njuta av inramningen. Jag tror till och med att frugan skulle gilla att gå på en IFK-match. Hon är visserligen ljumt idrottsintresserad men gillar när det hettar till, har social kompetens och gillar att umgås med människor. Allt det där får du chansen till när IFK spelar hemma.

Inramningen är magisk. Man sitter mitt i ett orange hav och får känslan av att man befinner sig utomlands. I Holland. I själva verket är vi i Sverige. I lilla Kristianstad. Det är häftigt.

Det är nummer åtta som gör matcherna till en fest. Det är nummer åtta som står för magin, som ser till att skapa den ljudkuliss som får taket att lyfta. Som ger vibrationer som får arenan att gunga. Som får hemmaspelarna att ge det där lilla extra. Som får domarna att tänka i oranga banor (detta gäller dock inte Fredrik Johansson och Kaspar Sjöberg). Och motspelarna att önska att de var någon helt annanstans. Helt enkelt ett brandgult hav som inspirerar och skrämmer på en och samma gång.

Nummer åtta stöttar IFK på flera sätt. Förutom att inspirera det egna laget så ser man förstås till att kassakistan växer, ett fenomen som är sällsynt i dagens idrotts-Sverige.

Tvärtom så kan vi höra och läsa om kris i idrottsklubbarna så gott som dagligen.

Aranäs sa upp samtliga spelarkontrakt från och med den 1 december.

I hockeyns värld är det ännu värre. Frölunda har gått 60 miljoner back de tre senaste säsongerna. Tingsryd vädjar om ett kommunalt borgenslån på två miljoner kronor. Om inte så kan det allsvenska hockeylaget tvingas lägga ner verksamheten redan vid årsskiftet.

I Borås har tränaren Per Ljusteräng och spelarna skingrats för vinden efter missade löneutbetalningar.

Och RIK-spelarna har inte fått lön för november, samtidigt som det är osäkert läge för decemberlönen.

Spelar du i IFK så har du däremot råd att köpa julklappar. Det är ett gott betyg till styrelsen som i sin tur bör skicka en julblomma till nummer åtta.