Lindskogs gigantiska genombrott
En stukad fot gjorde att landslagsdebuten sköts på framtiden.
– Det var trist, men det är sånt som händer.
Hur mår foten nu?
– Ganska bra, faktiskt. Det är ledbanden som fått sig en smäll och jag kommer att spela med ett skydd för foten, säger Lindskog, som inte kunde medverka fullt ut på lagets fystester i Karlskrona.
– Foten svullnar upp när jag anstränger den, men jag räknar med att vara spelklar till omstarten i nästa vecka.
2012 blev ett gigantiskt genombrott för Anton Lindskog. När året inleddes spelade han i IFK Kristianstads juniorlag. Ett år senare blev han uttagen i det svenska seniorlandslaget.
Ett närmast ofattbart genombrott.
– Jo, det får man säga. Ola (Lindgren) har gett mig stort förtroende, jag har fått spela mycket och med det kommer självförtroendet, säger Lindskog, som fyllde 19 år i december.
Vilken är din förklaring till den snabba utvecklingen?
– Framför allt den ökade träningsmängden. Jag har gått från fem pass i veckan till nio, och det har gjort mig till en snabbare, starkare och spänstigare handbollsspelare.
Vad tycker du själv var häftigast under 2012?
– Eftersom jag bara satt på läktaren i Malmö Arena under SM-finalen, så får det bli JSM-finalen mot Sävehof. Vi förlorade visserligen finalen, men jag tog plats i All Star Team, och det var ett bra avslut på juniortiden.
– EM-slutspelet med U19-landslaget var också häftigt, även om slutet var tråkigt då vi hamnade precis utanför prispallen.
Handboll som yrke
På Idrottsgalan på Yllan kan det bli ett par priser för Anton. Mittsexan är nominerad i två klasser, Årets Talang och Årets Genombrott.
– Det är alltid kul att uppmärksammas, det är ett bevis på att jag haft ett bra år. Samtidigt inspirerar det en till att träna ännu hårdare.
Vilket pris har du störst chans att plocka hem?
– Ha, ha, inte en aning, säger Anton som slutat titta i backspegeln.
Nu är det fokus på 2013.
– Målet är att gå långt i SM-slutspelet och sen hoppas jag ta en plats i U21-truppen till VM som avgörs i sommar.
Det är handboll året runt. Det blir inte för mycket?
– Det tycker jag inte. Handboll är numera mitt jobb, och det handlar om att träna, äta och vila.
