Vissa saker tar man för givna. Som att affären aldrig har slut på kaffe eller mjölk. Det finns alltid där. Nu dikterar förvisso det moderna talesättet (läs: Klyschan) att man aldrig ska ta något för givet, men det är trams. Tar man inte ett och annat för givet så får man ju gå och grubbla över en massa meningslösheter hela tiden. I dag, till exempel, är mitt kaffe slut, vilket inte gör mig särskilt irriterad, trots att jag vaknade svintrött. Det är ju ganska enkelt att gå till affären och köpa nytt. Hade det däremot inte varit en möjlighet hade min verklighet blivit skakig av oro och koffeinbehov.
En annan sak man tar för givet är att det inte ska vara några konstigheter att få tag på en bibel. Eller ja, en bibel som inte är så kallat smakfullt inbunden med finaste läder och därmed kostar fem-sexhundra kronor. När vi gick igenom kurslitteraturen på min kurs i litteraturvetenskap sa läraren skämtsamt att Bibeln, den blir det ju inga problem att få tag i, den sover ni väl med?
Det gör jag inte. Det är säkert inte många av er läsare som gör det heller. Predikaren är fin, men inte så fin. Däremot tänkte jag att det måste ligga i någon människas intresse att ge mig, en intresserad, en bibel gratis. Nya testamentet är lätt att få tag på utan kostnad, det är bara att gå omkring på stan tillräckligt länge så kommer någon fram och ger en den, men Bibeln är det svårare med. Av en vän fick jag höra att min församling höll på med sådant, de delar ut biblar till medlemmarna men jag vet inte vilken min församling är. Jag är döpt men inte konfirmerad, så min kyrkohistoria är dimmig.
Så jag begav mig ut på stan. I de vanliga bokhandlarna fanns bara de monsterdyra läderbiblarna. Jag hittade en massa andra heliga texter i pocket, men inte bibeln (Den är slut på förlaget sa tanten).
Lyckligtvis hittade jag en relativt billig bibel till slut. I Lunds kristna bokhandel. 100 spänn kostade den. Alldeles för dyrt, tycker jag, och kan inte låta bli att fortsätta undra om det inte ligger i någons intresse att ge mig en bibel?