Gabriella Håkansson: Fallet Sandemann (Bonniers) Gabriella Håkansson rönte 1997 stor uppmärksamhet med sin debutbok
Operation B, en underfundig roman i Hoffmanns och Borges absurdistiska och fantastiska tradition. På knastertorrt saklig prosa skildrade hon en värld styrd av ett hemligt byråkratiskt sällskap vars medlemmar manövrerades likt pjäser i ett infamt spel på liv och död. Bland individerna insnärjda i sina specialiserade ämnesområden mötte vi empirikern Dolores vars högtflygande planer vittrade bort i ett dammigt arkiv, försökskaninen Erik Bäcklund med schack som livspassion och den mystiske Sandemann som likt en gäckande skugga rörde sig över Europa, lämnande efter sig en rad lik och en korrespondens i form av schackdrag. I uppföljaren Fallet Sandemann återknyter vi bekantskapen med denna konspiratoriskt konstruerade värld som till sin yttre skepnad intill förväxling liknar vår egen. Två agenter har av den sömniga Femte Internationella Säkerhetsroteln fått i uppdrag att spåra upp avhopparen Sandemann, som tillsammans med vännen Bäcklund vållar oro i Europas undre värld. Den unga, uppåtsträvande Anabel, med ett neurotiskt behov av att skriva listor, och hennes rutinerade men pensionsfärdige läromästare K mottar denna glanslösa uppgift utan entusiasm; att Sandemann inte är någon vanlig arbetstrött men beskedlig byråkrat på rymmen har de ännu ingen aning om. Eftersom K föredrar att rumla sig fram till pensionen vid Franska Rivierans roulettbord får Anabel, med falsk identitet och feminin förklädnad, på egen hand jaga de försvunna männen från Europa till Nordafrika och djupt in i den saudiarabiska öknen. I takt med att hennes dyra dräkter slits ut och exklusiva skor trampas sönder blir utmaningarna alltmer farofyllda och sökandet får karaktär av febrig besatthet. Som läsare lotsas vi genom ”det feminina konceptets” strikta koder och brydsamheter, ges inblickar i ett kvinnoförakt som vida överträffar Strindbergs och får stifta bekantskap med ett släkte vars ohejdbara kunskapstörst blir till en nedbrytande sjukdom. Med en kritisk blick på den västerländska civilisationen driver Håkansson, retsamt men kärleksfullt, med den mänskliga vetgirigheten och analyserar med glimten i ögat kvinnligheten som konstruktion, symboliserad av snäva kjolar och stilettklackar med dyra prislappar:
Mina rörelser förändrades i ett slag. Förbryllad noterade jag att fotstegens längd minskade med en tredjedel, att armarnas svängande rörelser försköt kroppens naturliga hållning och att ryggen rätades upp. De högklackade skorna förstärkte ytterligare känslan av att få sina rörelser kringskurna. … Fem centimeter på rätt ställe var tillräckligt för att rubba vad evolutionen ägnat miljarder år åt att skapa balans i. Fallet Sandemann är en intelligent och underhållande roman med en humor torr som den saudiska öknen. Här möter Kafkasvart film noir 50-talserier i technicolour och här flirtas det hämningslöst med såväl hårdkokta kioskdeckare som
Tusen och en natt. På baksidestexten definieras romanen som en ”gotisk antideckare”, och visst kan man kan läsa boken som en ironisk uppgörelse med rådande deckarhausse – ett alternativ för oss som har en förkärlek för kriminallitteratur men ofta blir besvikna när vi läser den – men också som en fyndig vidräkning med könsrollernas dresscode. Nästan lika spännande att följa som den nervkittlande jakten på Sandemann och sanningen är hjältinnans kamp med de kvinnliga attributen och hennes gradvisa genomskådande av de skeva föreställningar som genomsyrar samhället. ANN LINGEBRANDT
