Full fart på nål och tråd

Runt bordet på Helylle vid Södertorg, alla med var sitt broderi framför sig. Kristina Persson syr små, små korsstygn i rött. Det ska bli en jultavla så småningom.

Annars brukar hon hålla kurser i skånskt yllebroderi på Studieförbundet Vuxenskolan och hon märker att intresset ökar.

-Slöjden är viktig och på uppgång. Jag tror att det har mycket att göra med att man stressar. Det är ett sätt att koppla av.



Mittemot henne sitter två kursdeltagare, Christina Wester-Svensson och Lena Persson. Men den här söndagseftermiddagen går de inte någon kurs. De möts hos Eva Martinsson på Helylle för att brodera och fika ihop.

Det är första gången Eva Martinsson ordnar broderikafé. När hon själv gick på kurs för Kristina Persson märkte hon att många ville träffas mer, brodera ihop och utbyta erfarenheter.

-Man syr hemma också, men man har så mycket annat att göra där att man inte tar sig tid till det alltid, säger Christina Wester-Svensson.



Hon har broderat hela sitt liv. Nu jobbar hon på en stolsits, gula stygn på svart botten. När hon har flyttat runt i Sverige har hon lärt sig olika tekniker.

I Västergötland lärde hon sig sy bomulls- och lingarn i blått, vitt och rött på linnetyg. I Blekinge är färgerna mildare, ljusblått, rosa, vitt och lite gult, men även där är garnet av lin eller bomull.

I Skåne är broderierna kraftigare, ull på ull. Lena Persson har just börjat på en kudde med ett stort hjärta, där brudparets namn kan broderas in om man vill ge bort den som bröllopspresent.

-Jag tycker att det här är roligare. Man ser resultat snabbare än när man broderar korsstygn, säger hon.

Kristina Persson är glad att det skånska yllebroderiet lever vidare. Hennes yngsta kursdeltagare är strax under 30 år. Sedan går de upp till pensionsåldern.

-Många kan mycket om Dalarna och dalahästen, inte så mycket om sitt eget landskaps hantverk. Nu har det varit ett uppsving för yllebroderi i några år. Det är roligt, så att man inte glömmer bort tekniken, säger hon.



Eva Martinsson syr silverglittrande paljetter och pärlor på en svart kudde med påsytt filthjärta. Grannlåt heter tekniken.

-Då får man göra som man vill. Man kan också kombinera stickat och broderi, säger hon.

I fönstret hänger en spedetröja. Den är stickad, men mitt fram sitter en glittrande broderad blomma. På en röd tumvante i tovad ull sitter ett hjärta utsmyckad med paljetter och pärlor.

Båda känns som exempel på hur man kan använda gammal teknik på ett nytt sätt, men redan på 1850-talet gjordes sådana tröjor.

-Man kan använda både pärlor, paljetter, siden och sammet. De tog vad de hade, säger Eva Martinsson.

Senare i vår, 12-13 april, ordnar hon en kurs i just spedetröjor med Inger Ohlsson som lärare. Nytt broderikafé hålls den 2 mars.


Ingela Rutberg
044-18 55 65
ingela.rutberg@ kristianstadsbladet.se