Lars Vilks ångrar ingenting

Inrikes Artikeln publicerades

Han bor på landet utanför Höganäs med ett pris på sitt huvud. Konstnären Lars Vilks har blivit synonym med debatter om både islam och yttrandefriheten i Sverige. Hot är hans vardag – men han ångrar ingenting.

TT: Vad tycker du om islam?

– Jag är ingen vän av några religioner. Problemet med islam är ju att det är en religion som inte är moderniserad. Kristendomen har också sina svåra sidor, men i våra trakter och i en stor del av västvärlden är den en moderniserad religion som har kunnat förhålla sig till ett sekulärt samhälle, och som kan acceptera kritik och satir. Islam har ju problem med den moderniseringen.

Kan förstå reaktion

Kan du förstå att muslimer tar illa vid sig av det du gör?

– Javisst. Men de som är stenhårda stalinister tar ju illa vid sig om man kritiserar Stalin. Så det får man ju räkna med. Det är ett sekulärt samhälle, så det du håller för heligt är öppet för alla former av kritik.

Sverigedemokraterna har ofta använt sig av dig och din gärning i sin retorik. Delar du deras bild av Sverige?

– Nej, det kan jag inte säga att jag gör. De vill ju dra tillbaka klockan, det är ett kulturkonservativt program man har. Deras syn på konst är väldig lustig. Det är ett populistiskt parti.

– Jag har inget problem med invandring. Man får ta in hur många invandrare som helst, men man får också lägga fram att vi har vissa spelregler och man måste se till att invandrarna får kontakt med det svenska samhället.

Nyanserad diskussion

Om du fick välja, att i morgon när du vaknar har alla glömt att det var du som ritade Muhammedkarikatyrerna, hade du tagit den möjligheten?

– Nej. Det här är inte något som är färdigt. Jag tror säkert att man kan tala om en utveckling. Om man ser från 2007 till 2012, under den tiden som jag har varit med i det här, så tycker jag ändå att man har kunnat nyansera diskussionen.

– Jag har inga rasistiska eller främlingsfientliga, politiska idéer. Jag gör ju saker och ting som centrerar de frågor som är intressanta om vad som får göras och vad som inte får göras.