Johanna Nylander

Du sätter gränsen för ditt privatliv

Johanna Nylander

Så kallade sociala medier är byggda för att man skall dela med sig av personlig information. Själva poängen med att koppla upp sig till internet är att utbyta resurser och bli en del av ett nätverk. Det egna deltagandet behövs för upplevelsens helhet och för att kunna dela med sig till andra användare.

Artikeln publicerades 26 november 2012.

Mycket information om någon på ett och samma ställe kan vara både bra och dåligt. Ingen tjänst är riktigt säker, och står något på internet kan det komma ut och bli tillgängligt för alla, hur många filter och spärrar man än sätter upp. I längden är det enda hållbara att göra så bra saker som möjligt, och vara medveten om att alla människor är just människor.

Ingen är den polerade ytaman möter vid en första anblick, och det måste vara okej att ha ungdomssynder ute på nätet, att folk kan ändra åsikt, och att alla är föränderliga. Det borde snarare vara en tillgång att kunna visa upp en mångsidig bild av sig själv, än att ha en fasad som bara visar det utvalda och välartade. Att dela med sig av brister eller dåliga upplevelser kan vara ett sätt att hantera svårigheter. Om det får vara normalt att inte vara perfekt kanske till och med sociala medier kan visa fler sidor av en person och föra människor lite närmare varandra.

Information är en förutsättning för mellanmänsklig interaktion. Två människor som möts utan att information utbyts skapar ingen relation, vare sig mötet sker på nätet eller någon annanstans. Integritet kräver att man har friheten att välja vilken information man vill ge ut, och hur långt in i privatlivet man vill släppa in någon annan.

För några år sedan varnades barn och unga för att uppge sina riktiga namn på nätet. Anonymitet var viktigt, och det fanns en osäkerhet om vad som skulle hända om man visade upp vem man var. Facebook ändrade på det, och efter hand har tjänsterna där man kan dela vad man gör blivit allt fler. Bland extremerna återfinns GPS-tjänster där användare kan spåra varandra, som föräldrar som vill hålla koll på vad barnen gör efter skolan, eller en svartsjuk partner med kontrollbehov.

Öppenhet får aldrig vara påtvingat, och anonymiteten måste respekteras. Det måste vara okej att själv bestämma vad man vill berätta eller inte. Vare sig det är staten som vill kartlägga sina medborgare, eller mamman som vill veta vad tonårsbarnet gör efter midnatt. Anonyma personer på nätet kanske skriver en större mängd dumheter, men anonymitet som skydd behövs för att människor ska kunna vara riktigt ärliga och vittna om saker som gått fel.

På sikt kan sociala medier bidra till att fler på allvar värderar sin integritet. Det behöver inte innebära att färre delar med sig av sitt privatliv, utan att man är medveten om vad som är öppet och synligt för alla. Sin egen integritets gränser kan man trots allt bara sätta själv.

Johanna Nylander är marketing- och PR-manager i Köpenhamn.