Johanna Nylander

Tillväxtsföraktet är en vision

Johanna Nylander

Valår lockar fram de mest idiotiska kortsiktiga förslag från politiska partier.

Artikeln publicerades 9 juni 2014.

Plånboksfrågor och populistiska förslag brukar vara det som syns mest veckorna före ett val, och det finns en bild av att väljare inte bryr sig om större och komplicerade frågor.

Partierna behöver ha lite mer visioner. Miljöpartiets kongressutspel om att ha en ekonomi som inte bygger på tillväxt är visserligen verklighetsfrånvänt men är i alla fall en riktning mot det samhälle man säger sig vilja ha.

Tillväxtkritik verkar ofta hänga samman med ett värnande om miljön. Tyvärr missar man att tillväxt inte handlar om att utarma naturresurser, utan i ett längre perspektiv är hållbar tillväxt snarare att använda färre naturresurser och minska negativ miljöpåverkan. Effektivisering av befintliga system, teknisk innovation, tjänster hellre än varor och en förskjutning av ekonomin in i den kreativa och kulturella sektorn handlar allt om tillväxt, utan att för den sakens skull påverka miljön.

Trots det är Miljöpartietstillväxtkritik i alla fall en idé om ett annat samhälle, en lockande grön utopi som ställs emot det rådande systemet och den ekonomiska hopplöshet många känner. Det är inte så konstigt att partier som de gröna och Feministiskt initiativ lockade många röster i unga väljargrupper. De står för ett framtidsperspektiv, en känsla och en riktning. Att de ekonomiska förslagen inte alltid går ihop är mindre relevant, för man vet som väljare i alla fall vart de vill vara på väg.

De äldre partierna, i synnerhet på den borgerliga sidan, har någonting att lära här. Man har länge föredragit pragmatism framför visioner. Det är bra när man lagstiftar, men sämre om man som väljare inte vet vad ett parti egentligen vill uppnå när plånboksfrågorna är lösta. Man är feg och tar det säkra före det osäkra och missar att kommunicera ut liberala visioner som individens självbestämmande, en öppen värld där människor och saker kan passera nationella gränser fritt.

Miljöfrågorna har fått stå vid sidan av ett irrationellt vurmande för bilar, vilket blir felriktat när många, framförallt unga, vill kunna ta sig fram och klara vardagen utan att vara beroende av ett bensinslukande fordon.

Alliansen har regerati åtta år nu, men de har inte svarat på frågan om hur de vill se samhället åtta år framåt i tiden. Man kanske inte kan lyckas med alla storslagna reformer, men man kan ge en bild över hur man vill att det skall bli, och vad det är man arbetar mot.

Ett renare klimat, större självbestämmande, lika möjligheter, valfrihet på riktigt, öppna gränser, ett stärkt civilsamhälle, teknisk framtidsoptimism och utveckling. Det finns massor av visioner Alliansen skulle kunna ta till sig utan att det blir utopiskt. Och vill man vinna valet i höst måste man göra det snabbt.

Johanna Nylanderär fristående skribent och arbetar till vardags på Dataspelsbranschen med samhällsanalys