Johanna Nylander

Tv-licensen måste göras om på riktigt

Johanna Nylander

En dator är inte samma sak som en tv.

Artikeln publicerades 23 juni 2014.

Det har nu konstaterats i domstol och Radiotjänst betalar tillbaka tv-avgiften till tv-lösa hushåll som bara har en dator eller mobiltelefon. Ett högst rimligt beslut.

När tv-avgiften infördes på femtiotalet var kopplingen mellan att ha en tv och att titta på public service-program en självklarhet. Det fanns inga andra alternativ i form av kanaler, och inga andra riktiga användningsområden för apparaten. Public service-avgiften har över tid förändrats, man måste inte längre betala om man har en radio, och färg-tv har inte en egen taxa. Apparatavgiften som sådan är dock kvar, trots att tv-tittande inte längre har att göra med om man äger en tv.

I dag kan man sepå public service-program från en dator och man kan använda sin tv utan att ha antennsladden inkopplad. Tv:n som sådan kan lika gärna vara skärm till videospel, film och beställningstv-tjänster som en apparat man använder för att titta på program från SVT och UR. Trots detta bygger avgiften fortfarande på att man skall ha en speciell apparat, och varje hushåll betalar lika mycket, oavsett om man är student, pensionär, ensamstående låginkomsttagare med barn, eller ett par med höga inkomster.

Det är hög tid att göra om systemet för finansieringen av public service, och lösningen är inte att utöka avgiften till fler typer av skärmar. Det är vare sig rättvist, tidsenligt eller rimligt på något sätt. Nej, politikerna måste helt enkelt sätta sig och fundera på vad man vill göra med public service, om det skall vara gemensamt finansierat av alla, eller om det skall betalas av de som tittar på produktionerna.

Numera kan man koppla tv-avgiften till sändningarna och göra SVT till betal-tv. Enbart de som betalat avgiften får titta, oavsett om det är via digitaltv-nätet eller på webben. Tack vare digitaliseringen är det möjligt och relativt enkelt åtgärdat, och public service kan fortsätta vara helt oberoende staten medan avgiften går att välja bort för den som inte är intresserad av att titta på tv, samtidigt som det blir svårare att fuska sig till Fotbolls-VM eller Melodifestivalen.

Om man i stället tyckeratt alla skall bidra bör man ta ut en public service-avgift på skatten, liknande dagens begravningsavgift. SVT och UR kan fortsätta vara oberoende staten, om avgiften är en fast procentsats blir den mer rättvis förhållande till inkomst, och intäkterna kommer hålla sig stabila över tid. Det skulle inte längre gå att välja bort avgiften, men public service-uppdraget behöver inte vara knutet till just tv.

Vilken modell man föredrar beror på hur man ser på public service. Om det är något alla skall vara med och bidra till, eller om räcker det med att de som tittar på tv är de som skall betala. Dagens system borde ha skrotats för länge sedan.