En vital sista del
Få hade noterat att Aco Bocina skulle komma till Kristianstads Teater. Det var inte Kristianstads Teaterförening som stod som arrangör. De kan ju konsten att fylla lokalen. Vi som hade kommit fick inte något program om vad som skulle spelas, bara ett skrytsamt reklamblad där det påstods att Bocina är världens bäste mandolinspelare. Hur mäter man det?
Men nu satt han där på scenen med sin gitarr och sin säkre och uppmärksamme ackompanjatör, gitarristen Manuel Fernando Augusto , från Dominikanska Republiken men bosatt i Italien. Under en halvtimme spelade de utan att tala om vad, främst stycken ur den populärmusikaliska mittfåran, skickligt, virtuost, snabbt men ganska jämntjockt och enahanda. Den fåtaliga publiken applåderade artigt.
Så kom kvällens gäst, den unga sopranen Cecilia Lindwall , verksam i Norge, Tyskland och Danmark och som man kunde uppleva som Micaëla i ”Carmen” på Malmö Opera för ett år sedan. Hon exekverade briljant till musikernas ackompanjemang tre nummer: ”Amazing grace”, Schuberts ”Ave Maria” och ”Can’t help falling in love with you”. Premiär just i Kristianstad för hennes medverkan hos Bocina. Applåder!
Det var som om Cecilia Lindwall med sina ynka 15 minuter av föreställningens totalt 80 fungerade som den tändande gnistan. Sista delen blev mycket vitalare. Särskilt en lång variationsrik sats med tydlig flamencoprägel. Och efter att ha suttit och spelat för sig själv vände sig Bocina ut mot publiken. Äntligen blev det lite mer mandolinspel. Med rytmiska accenter och knackningar på instrumentet lockade han salongen till både handklappningar och fotstampningar. Vad man spelade, det höll denne ovanligt tystlåtne italienare envist inne med. Men åhörarna reste sig upp och gav utlopp för sitt bifall.
