Jazz i ny kostym
Ett hällregn senare och publikstolarna stod övergivna under Kulturdagen i Gamlegårdsparken. Men bara tillfälligt. Sakta men säkert fyllde närboende familjer och ansiktsmålade barn återigen upp utrymmet framför scenen när danska BalvigDybergduo skapade filmisk stämning och stor rymd, med till synes så små, enkla medel.
Christian Balvig på piano bjuder upp med en antydan till vals, Mia Dyberg svarar försiktigt, nästan viskande på sin saxofon. Tillsammans blir det dock svindlande vackert och poetiskt sällsamt, passande för vilken kamerasvepning som helst över Paris.
Men är det jazz? Tänk soundtracket till Jane Champions ”Pianot”, de mildare tonsättningarna av brittiske kompositören Michael Nyman och det blir mer universellt än så.
Jag vet inte hur Mia Dyberg gör det, men många gånger glömmer man över huvud taget att det är en saxofon hon trakterar. Det är så mycket mer.
Hon går ut till scenkanten, hukar sig ner och spelar i höjd för och med barnen som hänger över kravallstaketet. Christian Balvig vet inte vem Michael Nyman är, men ”flippar” snart lika behärskat ut över tangenterna samtidigt som solen tittar fram. Låten heter ”Alive”. Det tar väl jazzfestivalsledningen ändå som ett tecken?
