Konsertrecensioner

Tre gånger Skånepunk

Konsertrecensioner Artikeln publicerades

Han var en av Sveriges första punkare. Han kom från Klippan och hans karaktäristiska glasögon skulle i dag kunna sitta under sotarmössans uppvikta mudd på valfri Möllan-hipster.

Det var för 35 år sen. I fredags spelade Stry Terrarie, eller Anders Sjöholmsom han egentligen heter och känd från bland annat punkband som Garbochock och Imperiet, på Tullkammaren i Kristianstad.

När jag vid ett tillfälleblundade kunde jag för några sekunder föreställa mig hur det var då.

Musiken som fick liv i trånga och svettiga källarlokaler, där band som knappt kunde skilja en gitarr från en skridsko riggade upp hemsnickrade scener.

Strys hesa och mycket speciella röst som blivit ett signum inom svensk punk blåste liv i den bilden, och jag tyckte mig till och med kunna känna en svag doft av cigarettrök.

Men en sval vind från Tullkammarens öppna dörr skvallrade om att det bara var en av de 50 konsertbesökarna som smitit ut för att röka i aprilkvällen.

Men vem är jag att berätta om svunna tider, jag var inte född på många år när Stry bildade Kriminella Gitarrer 1977.

Det var hur somhelst något sorgligt över den lilla, nostalgiska skara som slutit upp för att lyssna på tre gånger Skånepunk i fredags. Förutom en överförfriskad och överlycklig yngling i hatt och skinnpaj som dansade sig igenom hela Strys spelning precis framme vid scenkanten, var publiken ganska trött. Och betydligt äldre än hattgossen.

Kanske berodde tröttheten på att kvällens huvudperson, Sveriges första punkare, också verkade lite vissen. Först när han rev av klassikern ”Malmö city” blev det rejält liv i publiken, till och med Stry verkade förvånad över det plötsliga engagemanget.

Även Imperietlåten ”Jag kan inte leva utan dig” och den postpunktunga ”Laddat lugn” bidrog till en nostalgisk tillfredsställelse.

Desto mer energibjöd de båda förbanden på. Uppgång & Fall från Malmö spelar hård, primal urpunk med enklaste möjliga sättning: gitarr, bas och trummor.

Det var bandets fjärde spelning och de förtjänar definitivt en uppföljning. Kvällens favoriter var ändå Malmöbandet Dalaplan, alltid ett säkert kort i livesammanhang.

De levererade tyngre låtar som splitternya ”Trillar i” blandat med allsångsvänliga ”Vill du ha mig?” och handklappshiten ”Halt och lytt”. Att publiken var både tunn och avslagen verkade gå dem helt förbi, för de gav lika mycket som när de fyller Debaser.

Båda förbanden refererade till sin gemensamma hemstad i låtar som de sa sig egentligen ha velat kalla Malmö city. Om det var en hyllning till Stry låter jag förbli osagt, men tillsammans byggde de upp en förväntan som föll väl ut när den riktiga ”Malmö city” till slut skakade liv i åhörarna.

Det kan också tolkas som en fingervisning om i vilken stad punken fortfarande lever och frodas.

För inte är det i Kristianstad.

Inte ens när en av Sveriges första punkare är på besök.