Byggboom hotar sällsynta växter

På ett tiotal år har 15 till 20 procent av växtplatserna för sandnejlikan i östra Skåne försvunnit.

– Det är en hög siffra på så få år, säger Kjell-Arne Olsson från Lunds botaniska förening.

Den här veckan avslutas en inventering av sandnejlikan i hela Skåne som har pågått sedan 2008. Stora delar av Åhus har Kjell-Arne Olsson själv gått igenom, däribland Östra Sand vid Rinkaby skjutfält som är en av de finaste lokalerna för sandnejlikan som trivs på sandiga, kalkrika jordar.

Den underart som växer här finner man, med få undantag, enbart i östra Skåne och i delar av Baltikum.

Särskilt ansvar
Den är starkt utrotningshotad, men det som gör den ytterligare intressant för skyddsåtgärder är att den omfattas av EU:s habitatsdirektiv. Det innebär att det är en art som Sverige har fått i uppdrag att ta särskilt ansvar för.

Trots det försvinner platserna den trivs på allt mer, inte minst inom Kristianstad kommun.

– Här i Åhus beror det främst på exploateringen, att man bygger ut med hus och p-platser. Lokal efter lokal försvinner. I delar av Åhus är bestånden bara små, små och man kan mycket väl hitta dem i trädgårdarna.

Verkeåns dalgång
På andra platser beror minskningen på att gräset växer sig för tätt. Riktigt stora bestånd av sandnejlikan hittar man längs Verkeåns dalgång och på Rinkaby skjutfält. Växtområdet på skjutfältet är lika stort i dag, men antalet växter minskar även här.

Det beror på att aktiviteten på fältet har minskat. Precis som på sandstäpperna krävs det att marken rörs om så att bar sand och ny kalkrik jord kommer upp till ytan.

På det sättet är badgästernas trampande enbart positivt för floran.

Ny inventering
Mellan 1989 och 2005 gjorde Lunds botaniska förening en inventering av hela Skånes flora.

De lokaler där man hittade sandnejlikan inventeras nu om för att ta reda på statusen.

– En inventering är viktig för att vi ska veta utvecklingen och för att kunna följa upp det igen om kanske tio år. Det är också bra att det finns tillgång till material vid exempelvis nya byggen. Tyvärr tar man allt för sällan reda på vad som växer i de områden man ska exploatera, men det beror nog främst på okunskap, säger Kjell-Arne Olsson.