Tordmule gäst vid vintervandring

36 personer kommer gående på led längs den lilla strandkant som finns kvar. Vågorna skvalpar in och sköljer ända upp mot strandrågen. Kvar finns en meterbred remsa att gå på innan nästa våg kommer och suger upp strandremsan.

Den här delen av Äspet är avstängd för människor under stora delar av vår och sommar, eftersom det är ett fågelskyddsområde. Men den här vintern går det att sicksacka sig fram mellan de is- och vattenfyllda delarna och komma långt förbi det fågeltorn som dominerar landskapsbilden.

– Det här är ett område man sällan beträder. Då är det kul att kunna gå här nu, inte minst när vi har så sakkunnig ledning, säger Glenn Nilsson från Osby och har tubkikaren på stativ över axeln.

Ledningen han syftar på är Göran Arstad från Åhus, som enkelt kan förklara vad det är de olika skådarna har i kikaren.

– Det är en konst att kunna berätta vad man ser, konstaterar Evert Valfridsson och är nöjd med dagen hittills.

Ovanlig skådning

Som de flesta andra har de fått se änder i tusental, däribland dykande vigg, skedand, snatterand, blåsand, kricka, men även skäggdopping, havsörn och enkelbeckasiner.

Men störst uppmärksamhet vållade nog den tordmule som guppade omkring i vattenbrynet ett hundratal meter från stranden. Den stora alkefågeln är ganska skygg och finns mestadels ute till havs.

– Det är normalt bara när den ska häcka som den söker sig in mot land. Nu var det kul att se den, berättar en i sällskapet under en liten fika vid bilarna vid parkeringen.

Deltagarna har satt sig på stolar och räcken, hällt upp ur termosar och mumsar på mackor. Plötsligt skär en stämma genom församlingen:

– Varfågel!

All fikaverksamhet stannar upp. De stora tubkikarna riktas snabbt in mot den gråvitsvarta fågeln som sitter högst upp i en björk hundra meter bort och frejdigt spanar över omgivningarna.

– Det är underbart att komma ut och se naturen så här. Jag är fullt nöjd med starten på dagen, säger Kerstin Rosenqvist från Åhus.