Arenan börjar ta form

Den kinesiska tidningen har suttit fastklistrad underst på en av de tontunga stålbalkarna som efter en månads resa till havs äntligen nått Kristianstad och arenans mark. Flera av dem har redan rests mot skyn. Tillsammans med betongelement som fogas samman i rak givakt sida vid sida ska de bära den enorma byggnad som den nya arenan ska bli.

– Skelettet är första prio, men det pågår gjutning och underarbeten samtidigt, säger NCC:s platschef Ulf Jönsson.

Till årsskiftet hoppas han att taket ska vara på plats. Snabbt? Jo, men så ska också hela bygget vara klart den siste september nästa år. Den enorma kranen, stolt rödmålad, är monterad och rälsen den ska arbeta utmed sträcker sig tvärsöver det framtida arenagolvet. Än är kranen dock inte besiktigad, så den kommer att tas i bruk först nästa vecka. Den 35 ton tunga pjäsen ska resa väggar, placera balkar rätt och agera nav när arenan byggs våning för våning, lager för lager.

– Som mest kommer vi att vara 100 man som jobbar här, men nu är vi runt 50, säger Jan Jönsson.

Med andra ord är logistiken enormt viktig. Just för tillfället, när de tunga stålbalkarna och betongväggarna monteras är också skaderisken som störst. En vägg kan tippa, greppet om en 1,5 ton tung pelare tappas. Men hittills går allt som på räls. Till och med regnet väntade snällt tills golvet i omklädningsdelen var färdiggjutet.

Samtidigt som stålbalkarna blir allt fler och de märkligt ensamma väggarna får sällskap av andra, likasinnade, förbereds för golvet till entrén. Jens Jönsson blandar cement för fullt, några stålpelare intill har redan gjutits fast och Christian Svensson sköter finliret kring dess fötter.

Det svängda entrégolvet har isolerats och förberedelserna för värmeslingorna är i full gång. Om en vecka är det redo att gjutas. På andra håll ligger rör i omsorgsfullt böjda slingor och väntar ivrigt på att bli fyllda med allehanda elektriska kablar.

Än så länge är det bara ett hisschakt alldeles intill gamla idrottshallen som visar hur hög arenan kommer att bli. Runt 21 meter säger Jan Jönsson och visar högt över våra huvuden. Då ryms två våningar med läktare och en våning allra högst upp för teknik och liknande. Den kinesiska tidningssidan fladdrar till, obekymrad om de vindar som blåst på insändarsidor och debatten om arenans vara eller icke vara. De kinesiska stålbalkarna talar dock sitt tydliga språk. Arenan är här, om än inte klädd i sina finaste kläder.

Om några 100-tals meter stålbalkar, några tusen gipsskivor och ett icke specificerat antal arbetstimmar kan glasdörrarna öppnas. Och spelen börja.