Brist på bostäder till FUB:s unga

Kring 20 brukar de flesta ungdomar lämna boet. De som har en utvecklingsstörning och behöver extra hjälp är helt beroende av att kommunen följer sitt åtagande och bygger specialanpassade boenden.

Enligt lagen om särskild service har de rätt till en bostad inom tre månader efter beslut. Men flera av medlemmarna i FUB, Föreningen för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna, vittnar om beslut som dröjer och flyttar som skjuts upp. Inom en tvåårsperiod behövs 29 servicebostäder och elva gruppbostäder. Nadja, 20 år, har fått sitt flyttdatum ändrat gång på gång.

– Nadja skulle ha flyttat i juni, sedan var det september och nu säger man att det inte blir förrän i januari eller februari. Hon är helt förvirrad. Det går inte att ge ett besked till våra ungdomar och sedan ändra på det. De behöver en startsträcka för att ställa i sig på hur saker och ting ska bli, säger stödmamma Agneta Karlsson. Gunilla Johanson berättar om sin dotter Frida, också hon 20 år och redo att flytta hemifrån.

– I juni fick vi beslut att hon beviljats lägenhet i särskilt boende. Först tre månader senare fick vi ett brev som kallade till möte med LSS-handläggaren och teamchefen. Inte förrän i månadsskiftet januari och februari kan hon flytta. Föräldrarna är besvikna över hur kommunen hanterar ungdomarna och tycker att framförhållningen är för dålig.

– Det kan inte komma som en överraskning att boendena behövs. Utvecklingsstörd är man ju i de flesta fall redan från födsel. Det har varit inskrivet i den individuella utvecklingsplanen, ändå har kommunen inte planerat bostäder i tillräcklig mängd, säger Margareta Rasmusson, vice ordförande i FUB Kristianstad.

Att få flytta hemifrån är ett steg in i vuxenvärlden för ungdomarna. För föräldrarna innebär det en avlastning av ett dygnet- runtansvar för ett utvecklingsstört barn.

– Vi vill att våra barn ska få flytta när deras syskon fick det. Vi vill göra något annat än att finnas till hands för barnet, säger Margareta Rasmusson.



Åsa Pearce