Renhållningens nya styrelse har ytterst svagt förtroende kvar. Delar ur ägarfamiljen vill ge den sparken, samma vecka som den tillträtt.
Renhållningens ordförande Jan Karlsson (m), har efter bara tre dagar, förlorat sitt förtroende hos sin egen majoritet.
– Jag har inget förtroende för honom längre, säger folkpartiets gruppledare Pierre Månsson.
Ändå satt Månsson som styrelsesuppleant under förra styrelsens arbete. Han säger sig ha fått information att Michael Anefur var en av kandidaterna, men inte den enda. Och det är just förfaringssättet han anser vara väl magstarkt, när Renhållningens nya styrelse väljer att förorda Anefur utan att förankra det beslutet hos kommunstyrelsens arbetsutskott.
– Den här styrelsen har gått för långt, säger han. Jag ville inte utesluta Michael Anefur ur processen, men han skulle heller inte ha en egen gräddfil. Övriga partier kritiserar även de styrelsens agerande och anser att förtroendet är svagt, men få är beredda att ropa på styrelsens avgång.
– Nej, den har ju precis tillträtt. Det är för tidigt att byta ut den, anser blivande kommunalrådet Bengt Gustafson (m) som tycker sig ha hittat en förmildrande, om än inte ursäktande, omständighet.
Det är just styrelsens ovana och brist på erfarenhet av den stora kommunala kvarnen, som han beskriver det.
– Jan Karlsson har måhända bred erfarenhet från aktiebolag, men det är stor skillnad på ett kommunalt aktiebolag och ett vanligt.
Helene Fritzon (s) är inne på samma bana. Därför har hon inget rubbat förtroende för styrelsen, säger hon, även om man hade vunnit på en extra öppenhet i processen. Det är ju inte vem som helst som fått tjänsten, konstaterar hon.
– Så jag kritiserar hemlighållandet och att den valde att forcera processen. Det har inte gett någon bra start till varken styrelse eller vd.
Men Jan Karlsson bryr sig inte om kritiken. Han säger sig ha nog med sitt arbete, som inkluderar 200 resdagar om året, för att bekymra sig över om han får vara kvar eller ej. Så varför tog han uppdraget?
– Partiet ville ha någon med erfarenhet från näringslivet. Så jag tänkte att jag kunde hjälpa dem och se hur det går.
Hur går det då?
– Jättebra. Jag kan erkänna att jag utgick från att jag kunde styra som man gör i en vanlig bolagsstyrelse, man har ju samma skyldigheter med risken att bli personligt ansvarig för beslut.
Han medger att han inte förstod att det var så mycket runt omkring som tog tid, men anser att han har handlat alldeles rätt. Att informationen till ägaren varit tydlig.
– Min uppfattning var att vi var eniga i det här, att vi fått den bästa. Och då fattar en ansvarsfull styrelse ett beslut utan att dra på det.
Åsa Carlsson
044-18 55 62
asa.carlsson@kristianstadsbladet.se