Syskon på var sin sida blockgränsen

Om båda syskonen Svensson skulle komma in i fullmäktige, ja då är det som att flytta det svenssonska köksbordet in i rådhuset. Båda ler vid tanken och sänder en tanke till föräldrarna:

– Vad glada de skulle bli, då skulle de slippa höra våra diskussioner!

För diskussioner blir det när Jenny och Mattias träffas. Trots att ingen i familjen Svensson eller dess släkt tidigare varit politiskt engagerad råder det ingen tvekan, det sitter ett par politiker i varsin stol och ler överseende mot varandras åsikter.

De har själva funderat över varför det blev som det blev. Varför Jenny valde Vänstern och Mattias Krist-demokraterna. Men det finns inga schismer, ingen tävlan, ingen tonårsrevolt som valet bygger på.

– Jag tror helt enkelt att vi har tagit olika saker från vår uppväxt och byggt våra åsikter på, säger Jenny med en undrande blick på lillebror.

Han håller med, men går ett steg längre. Kanske det till och med är så att de tagit samma saker från barn-domen, men tolkat dem olika.

– Jag tror att det är så.

För det finns ingen partibok i hemmet, syskonen vet inte ens vad föräldrarna röstar på.

Jenny var helt klar över att hon var röd. 2002 gick hon med i Ung Vänster, hon attraherades av den feministiska sidan och solidaritetstänkandet, men det var först efter valet 2006 som hon blev engagerad.

Mattias var säker på att han var borgerlig. Han valde mellan Moderaterna och Kristdemokraterna, men fastnade för de senare som han tycker trycker på en "personalism" i stället för Moderaternas individualism.

Jenny, hon baserar sin ståndpunkt på arbetarbakgrunden. Med morfar som alltid haft ett starkt samhälls- och politiskt intresse och som förmedlade en stark tro på socialdemokratin. Med mamma som jobbat inom vården och pappa som lägger tak.

Mattias, han ser samma saker, men tycker att det hela tiden funnits en ton av att man ska göra sitt bästa, värna om vänner och familj, och göra rätt för sig.

– Ser man på varandra välvilligt, skulle jag tro att vi i grunden vill samma sak. Människor ska ha det bra och samhället ska gå positivt framåt. Vi har bara olika sätt att nå dit.

– Ja, minst sagt, kontrar Jenny.

Båda hoppas på framgång i valet, både lokalt och på riksplan. Ingen har någon uttalad dröm om att bli proffspolitiker, även om båda brinner för att vara med och påverka.

De kan till och med sträcka sig så långt att de önskar varandra in i fullmäktige. Som sittande i en opposition förstås.