Folk myste på vispremiär

Platsen var Åhus torg och folk både stod och satt på alla möjliga håll och kanter. Kanske beroende på hur aktivt man ville delta i festivalen.

Solen gav värme. Fikasugna erbjöds glass, kaffe och wienerbröd och den hungrige korv, sill och mackor. Någon förvånades över att det var mycket folk redan vid starten klockan 15.10. Men så var det ju också ett av de större namnen som inledde det hela, CajsaStina Åkerström. Anonymt klädd i svarta byxor och svart tröja smälte hon in i scenfondens svärta så till den grad att det tog en stund innan publiken uppmärksammade att hon äntrat scenen.

Tillsammans med sin keyboardist inledde hon med "Fråga stjärnorna" från debuten 1994.

– Jag har ena benet i popens land och det andra i visans. Det blir besök i båda under min stund här, säger hon.

Charlotte Mechura, nyinflyttat till Everöd, var en av dem som kommit främst för att se CajsaStina. Hon hade erfarenhet av Västerviks visfestival och uppskattade torgets generösa yta.

– Som publik är det trångt på gården i slottsruinen i Västervik. Här är det bättre på det viset, säger hon.

Efter extranumret "Av längtan till dig" fick publiken på de enkla träbänkarna tillfälle att sträcka på både rygg och ben.

Längst fram satt familjen Eriksson från Torsås utanför Växjö i sällskap med morfar Kjell. Mamma Susanna kallade sig själv och dottern för "utpräglade visnördar".

– Jag lägger upp semestern efter festivalerna. Eftersom den här är ny var vi bara tvungna att åka hit och kolla in den.

Hon började gå på visfestival för 18 år sedan och tog med sig sonen Matteus när han bara var elva månader.

Dottern Miranda, "Murre" kallad", skriver själv egna visor och gick en tredagars viskurs på Västerviks visfestival i år med Christina Kjellsson och Ingrid Hogman som lärare.

– Min favorit är Dan Viktor men jag har också startat en Jack Vreeswijk fansida, säger hon.

Efter Åhus väntar festivaler i Lund och Karlskrona för familjen Eriksson.

– Vi kommer att ha sett Caj Karlsson tre gånger på en vecka, säger mamma Susanna.

En kvart efter klockringningen från kyrktornet klockan16 var det Jack Vreeswijk tur att inta scenen framför museet. Till skillnad från CajsaStina Åkerströms närmast obefintliga mellansnack berättade han bland annat om hur hans far oftat talat om sin tid på sjön, i meningen något tufft och manligt.

– Jag var tvungen att kolla upp det där och ringde farmor. Det visade sig att han aldrig kom längre än till Tromsö, säger han.

Så rev han av sin version av faderns "Jag och Bosse Lindén" för allt vad tyget höll. Och publiken, ja de lär ha suttit och njutit så länge deras ryggar höll.