Årlig fest går inte att motstå

Bengt Nilsson har sagt att det är sista året. Det har han i och för sig sagt förut.

– Jag är en vanlig bonde, jag orkar inte mer, säger han men lovar att det ska bli något annat, en dröm håller på att gå i uppfyllelse.

Under dagen är han utklädd till Richard Lejonhjärta, kungen av Svensköp som de frivilliga funktionärerna döpt honom till. Ett epitet han inte vill kännas vid.

– Jag vill verka i det tysta, säger han.

Med specialchartrade flyg med barn från både Polen och Litauen, med barn som vårdas i Uppsala och Lund. Med det gemensamma att de är eller har varit cancersjuka. Bengt Nilssons dotter Anna var sjuk för 16 år sedan. Hon behövde något att se fram emot. En grisfest stod högst på önskelistan. Något det också blev.

Under söndagen avlöpte den åttonde festen. Av betydligt större omfattning.

The Rally Princess, Motorcykelprinsessan Annie Seel, som avverkat Dakarrallyt, var en av kändisarna som var med.

– Det här är första gången jag verkligen får vara mc-prinsessa, säger hon efter att ha kommit inkörande på sin mc i maskinhallen. Och som inte tackade nej till att vara med, trots att det var hennes födelsedag.

– Det här är verkligen bästa sättet att fira min födelsedag på, sa hon och pratade roat om de omkullåkningar hon gjort tidigare under dagen.

Bröderna Rongedal fick en förfrågan om att vara med redan i fjor.

– När Bengt ringde kollade vi upp vad det var, och det är klart att man inte säger nej då. I vår bransch där allt är så ytligt är det här något man inte vill missa, säger Henrik Rongedal varvid Magnus fyller i att det känns alldeles speciellt.

– Det känns här, säger han och bankar med handen i hjärttrakten.

– Cancer finns överallt, vi har vänner som har det och som dött av det, tillägger Henrik Rongedal innan bröderna äntrar scenen och sjunger "It takes just a minute to like it".

Vilket publiken med både unga och gamla instämmer i. Loa Falkman och Sanna Nielsen bidrar också med uppmuntran under tiden köttbullar och annat gott försvinner ned i magarna. Och mellan tuggorna hinner flera ta en eller flera bilder, eller kanske till och med få en autograf.

Frida Ravn-Axelsson från Malmö, elva år, får en autograf av Sanna Nielsen.

– Jag har haft cancer två gånger, men jag är frisk nu, säger hon och håller hårt i autografen.

Det är första gången hon är på festen, och hon ser fram emot alla roliga aktiviteter som komma skall under eftermiddagen.

Mattias Holgersson från Rydebäck, Helsingborg, sitter med dottern Ellen i knät.

Ellens storebror Gustav nio år är svårt sjuk, han får palliativ vård. Frågan är hur länge han orkar och kan vara med.

Festen i Svensköp brukar vara ett minne att suga på.

– Första gången för tre år sedan blev Gustav och Loa Falkman sådana kompisar, de pratade mycket. Och Gustav satt och sjöng "Symfoni" i vagnen, säger Mattias Holgersson medan Ellen har siktet klart för sig – Björne. Hon har redan hälsat en gång på björnen och vill göra det igen.

Mattias Holgersson hoppas att festen ska återkomma nästa år.

– Bengt har sagt förr att det är sista året, säger han.

Något som är ett faktum, visar det sig.

– Nästa år hoppas vi kunna ha ett frukostmöte med insamling av pengar till föreningen Cancersjuka barn i södra Sverige, Furuboda, cancersjuka barn i Polen, Litauen och kanske även Vitryssland, förklarar han.

Redan har flera inblandade ställt sig positiva.