Fungerar sjukvården i Skåne så att patientens behov hamnar i centrum och
främjar patientsäkerheten? Det vill revisorerna ha svar på efter en
granskning om vägen till diagnos.
Vårdproduktionsberedningen har ärendet på sitt bord på måndag och där ges svar på en rad frågeställningar inom olika områden. Bland annat om brister kring överföring av information från specialistvård till primärvård, och då speciellt när det gäller kol-patienter.
Ett skäl är att strategisk samordning och planering saknas, och att olika system för dokumentation fortfarande saknas – man kommer inte åt varandras journaler. Men arbete pågår med gemensamt system, och gemensam databas.
När det gäller samordningen för kol-patienterna betonas också hur viktigt det är att ha tydliga riktlinjer som är gemensamma för hela regionen. Revisorerna pekar på skillnader i bröstcancervården. En förklaring kan vara enskilda individeras inställning och agerande – olika enheter har olika rutiner för att ta emot patienter, och möjligheten att söka på egen hand, "egenremiss", prioriteras olika. Skillnaderna minskar dock successivt. Att det dröjer från remiss till diagnos om bröstcancer beror i viss mån på bristen på patologer, som gäller över hela landet. Om
CSK konstateras att arbetet inte flyter optimalt, eftersom olika delar av verksamheten är spridd på olika håll inom sjukhuset.
Tid från diagnos till operation varierar också beroende på tillgång på bröstkirurger och operationsresurser. Skånes universitetssjukhus avviker kraftigt, SUS i
Malmö har brist på bröstkirurger. Tiden från ankomst till operation av höftledsfrakturer skiljer, olika åtgärder görs för att öka tillgängligheten, som tydligare prioriteringar, ändrade jourscheman, tidigare operationsstart och utökad kapacitet på operationsavdelningarna under helger.
När det gäller så kallade ledtider vid prostatacancer är antalet fall för litet, för att man ska kunna dra säkra slutsatser om sjukhusen når målen.
Efter vårdproduktionsberedningen ska granskningen med svar vidare till regionstyrelsen.