Allt som sägs stannar inom Ellen

Malin Granrot, 23 år och en av samtalsledarna, är övertygad:

– Alla högstadieskolor, ja även mellanstadier, borde ha samtalsgrupper av det här slaget, säger hon efter höstens intensiva och stärkande möten med ett tiotal tjejer på Norretullskolan.

Själv har hon erfarenhet av en liknande tjejgrupp, när hon växte upp i Norrköping, som betytt mycket för henne. Även om den inte var så välorganiserad.

– Men här finns det en handledning att luta sig på, och allt ska dokumenteras för att kunna användas i andra sammanhang, förklarar projektledaren Anna-Stina Linderoth som tagit initiativ till samtalsgrupperna i Kristianstad.

Hon har tidigare varit kurator på Ungdomsmottagningen och har utbildat sig till projektledare inom Rädda Barnen. Därefter söktes personer som kunde ställa upp som samtalsledare. Åtta har fått utbildning.

– Vi söker även samtalsledare för Allangrupper, för killar, som vi hoppas kunna komma igång med. Vi har en ledare men vi vill att det ska vara två som leder varje grupp, säger Anna-Stina Linderoth.

Tidigt i höstas kom anslag på skolorna upp om möjligheten för tjejer i årskurs 8 att vara med.

Allt baserat på frivillighet.

– Vi har vänt oss till helt vanliga tjejer. Skolorna har verkligen varit hjälpsamma och vi har hållt till i skolornas lokaler efter skoltid, säger Anna-Stina Linderoth.

De tio träffarna, alla är inte avslutade ännu, har berört alla de stora livsfrågorna som familj, relationer, sex.

– Allt som sägs stannar inom gruppen, säger Cecilia Svensson, vars deltagare varit på Centralskolan.

Hon är utbildad folkhälsopedagog, medan Malin Granrot är utbildad programmerare.

Båda tycker det är viktigt att stärka tjejer i dagens samhälle. För att få bukt med skenjämställdheten.

Är det inte så att tjejer som redan är talföra och vågar ta plats söker sig till era grupper?
– Jo en del av dem, men flera av tjejerna har verkligen vuxit. De säger att gruppen betytt väldigt mycket för dem, säger Cecilia Svensson.

– Och det märks på kroppsspråket, tillfogar Malin Granrot.

Båda ställer upp helt ideellt, för den goda sakens skull. Även om inte utvärderingen är klar kan de tänka sig att fortsätta med nya grupper till våren.

Personer i er ålder brukar annars vilja åka ut i världen för att göra en insats, hur ser ni på det?
– Jo det är klart, det kommer nog jag att göra. Men det finns saker att göra här hemma också. Fortfarande är det så att killarna tar mest plats i klassrummen, säger Malin Granrot, något Cecilia Svensson instämmer i.

Båda med en stark drivkraft att vilja ändra på det.