"Det riktiga utanförskapet börjar när man blir utförsäkrad"

I september förra året fick Eldgrim Sejderuna ett brev från Försäkringskassan. De ville träffa honom. Han trodde att det var ett vanligt möte för att stämma av hans situation. Det blev inget vanligt möte. Hans rätt till assistanshjälp 71 timmar i veckan drogs in.

– Det var underligt. Inget i min situation hade förändrats. De minskade mina timmar till noll trots alla läkarutlåtanden jag har. De bara klippte allt.

Någon förklaring till beslutet fick han aldrig.

– Det är det nya systemet sa de. Jag frågade hur de kunde göra så här och fick svaret "vi gör det för att vi kan".

Medfödd sjukdom

Eldgrim Sejderuna bor i Kristianstad med sin fru Elin. Han har en medfödd sjukdom som innebär kraftigt nedsatt rörelseförmåga. Han är rullstolsburen, drabbas lätt av yrsel och har dålig balans. Han behöver hjälp med det mesta för att klara vardagen: ta sig ur sängen, duscha, klä på sig och förflytta sig.

– Vad ska jag göra utan assistans? Ska jag sitta i badkaret och göra ner mig? Jag behöver ju hjälp med allt det dagliga. Som tur är, är jag inte helt utförsäkrad, men jag är rädd att detta är första steget.

En av hans assistenter är frun Elin och det har funnits perioder när hon har tagit hand om sin man dygnet runt utan ersättning. Då fick de klara sig på socialbidrag.

Inhumana regler

De betonar båda att de inte är arga på personalen på Försäkringskassan, utan på de inhumana reglerna.

– Han har fått flera läkarutlåtanden, men de ifrågasätts. De anses inte tillräckligt objektiva. Det finns en ingående ADL-status av en arbetsterapeut som exakt beskriver vad han kan och inte kan, säger Elin.

I vintras blev det för mycket. Elin berättar hur hon själv blev sjuk av all oro det nya beslutet innebar. Mäklare kontaktades för att sälja lägenheten. Hon rasade i vikt och fick ta antidepressiv medicin.

– Det handlade om timmar innan jag fick medicinen att jag hade gjort slut på alltihop.

Stort gensvar

Via Facebook kom hon i kontakt med Påskuppropet mot de nya socialförsäkringsreglerna och inspirerades av engagemanget på olika orter med bland annat ljuständning varje fredag för att uppmärksamma problematiken.

– Jag sa till Eldgrim att ska vi inte ta det här till Kristianstad. En dag i februari satte vi oss utanför Domus med ett gravljus, för jag tycker det säger allt om vad det här handlar om.

Gensvaret blev stort. I går stod de tillsammans med Ekumeniska rådet i Kristianstad bakom den lokala manifestationen i Kristianstad. Flera hundra personer samlades för en upptakt i Heliga Trefaldighets kyrka för att under tystnad marschera till Lilla torg och senare till församlingshemmets Diakoniforum för tal, fika och bluesmusik.

Söndermald i systemet

– Vi vill uppmärksamma det vanliga svenska folket. Vi måste sluta knyta näven i fickan och i stället gå ut och göra något. Samhället är gjort för den som kan prestera, kan man inte det slängs man bort. Man är sjuk, sedan blir man nedtrampad och söndermald i systemet. Jag är frisk och kan kämpa för dem som inte orkar och det tänker jag aldrig sluta göra, säger Elin.

De har överklagat Försäkringskassans beslut och i väntan på ett nytt har Eldgrim beviljats hälften av antalet timmar, jämfört med tidigare, av kommunen. Framtiden är oviss. Ekonomin i botten. Kläderna han har på sig är alla köpta på second hand. Men det är å andra inget sidan inget han skäms över. Tvärtom, förklarar han och skrattar lite uppgivet.

– Det riktiga utanförskapet börjar när man blir utförsäkrad, inte när man har assistans. Då kan man leva. Då har man ett människovärde.