Blå baskrarna intog Rinkabyfältet

RINKABY. Hojarna står prydligt uppradade i det temporära solskenet utanför militärmatsalen på Rinkabyfältet. Snart står även ägarna prydligt samlade framför en fotograf och reporter från tidningen Allt om MC.

-Hej allihop! Jag heter Micke och kommer från tidningen Allt om MC. Jag vill ha en trevlig gruppbild. Ställ er så att ni inte har ett huvud framför er, ber Mikael Sandholm.

-Vad säger man, cheese? undrar han.

-Sprit, föreslår någon.

-Koskit, föreslår en annan och så får det bli.

-Det ser ut som en besegrad armé det här, fortsätter Mikael Sandholm som inte är riktigt nöjd.

-Kom igen klockan nio ikväll så får du se, svarar någon och alla skrattar.

När bilden är tagen skingras gruppen och söker sig till sina hojar. En tur i trakten väntar, men inte ner till Kivik som planerat, eftersom vädret är för opålitligt. Det blir en sväng till Åhus först och sedan in till Kristianstad.

-Vi tänkte visa var man tillverkar den där genomskinliga drycken och sedan äter vi en glass, säger Ulf Nilsson.

Med på turen följer bland andra den nyvalda ordföranden Maria Sääf Westin från Göteborg. I samband med lördagens årsmöte tog hon över ordförandeklubban från Jespher Fröhlin och hon är en av få kvinnliga medlemmar.

-Det blir en utmaning, men jag har suttit med i några år och känner alla så jag hoppas att det blir bra, säger hon.

Liksom de andra medlemmarna har hon tjänstgjort för FN, men inte som soldat. I hennes fall handlar det om att vård och hon har varit sjuksköterska i Libanon, Bosnien, Kosovo, Kongo och Tchad. Framför allt tiden i det forna Jugoslavien har satt sina spår.

-Det mest tragiska var i Kosovo, säger hon och berättar att hon ingick i en kolonn som skulle eskortera bussar med serber som ville hälsa på sina släktingar.

En av de främsta bussarna sprängdes framför ögonen på henne när den skulle köra över en bro. Tolv dog och ett tjugotal skadades.

-Hela bussen flög upp i luften och allt avstannade, minns hon.

Sina egna känslor fick hon tränga tillbaka, för det handlade om att ta hand om de drabbade.

-En av mina uppgifter var att titta över alla och göra en bedömning. Sedan kom amerikanska helikoptrar och tog med sig patienterna till ett fältsjukhus, berättar hon.

Även om hon har upplevt mycket mer av mänskligt lidande på sina missioner är denna händelse den hon beskriver som våldsammast. Lika våldsamma eller ännu våldsammare minnen bär de andra medlemmarna i Blue Berets med sig från sina FN-uppdrag, vilket gör gemenskapen i föreningen extra betydelsefull.

-Här får man träffa folk som är likasinnade och förstår, så för en del fungerar det som debriefing. Det är jätte-, jätteviktigt och jag tror att det behovet kommer att bli större framöver med tanke på situationen i Afghanistan, där vi har våra trupper idag, förklarar hon.

Hon får medhåll från Birthe Ree-Holtz Hauch, ordförande i den danska systerföreningen och tidigare kock för FN-trupperna i Kroatien. Som av en händelse står hon i köket även på Rinkabyfältet.

-Klubben betyder mycket och den sammanhållningen vi har. Vi har alla varit soldater eller ute i mission, så vi känner varandra från första dagen, eftersom vi har gemensamma upplevelser. Och så har vi motorcyklarna, säger Birthe Ree-Holtz Hauch och ler.

Den avgångne ordföranden Jespher Fröhlin från Skövde var med och startade Blu Bertes MC i början av 2001. Han har tjänstgjort som FN-soldat i Bosnien, Kosovo, Libanon, Makedonien och senast i Afghanistan.

-Man får en lite annan syn på livet. Man värderar andra grejor än den senaste mobilen eller plasma-tv:n, förklarar han.