Möten med vanliga korrupta människor

KRISTIANSTAD/LUND. – Det är lätt att moralisera kring korrupta personer. Ofta handlar det om helt vanliga människor som i generationer har löst sina problem, skyndat på byråkratin och skaffat sig fördelar genom mutor. De ser det som en nödvändighet, säger Mi Lennhag.

Mi Lennhag är ursprungligen från Kristianstad, men bor nu Lund där hon är forskarstudent. När tidningen når henne på telefon är hon just i färd med att avsluta de sista förberedelserna.

– Jag packar, mejlar och fixar. Jag har tretton olika tolkar att hålla kontakt med, säger hon.

Hon ska strax packa in i bilen och köra öster ut. Under en månad ska besöka Polen, Kalingrad och Litauen. Där ska hon träffa vanliga människor, politiker och journalister och intervjua dem om korruption i vardagslivet.

– I Sverige har vi stor tillit till staten och politiker. Vi betalar skatt, för vi tror att alla andra gör det. I de forna kommunistländerna är det annorlunda. Där litar man inte på staten och lurar den gärna, berättar hon.

Materialet som hon samlar in under sina intervjuer ska användas till hennes doktorsavhandling i statsvetenskap. Redan inför sin magisteruppsats intresserade hon sig för korruptionen i öst. Då besökte hon Vitryssland och Ukraina.

– Det är tydligt att korruptionen som fanns under Sovjettiden finns kvar, men den är förändrad. Då handlade det mer om ett inofficiellt sätt att sprida varor. I dag känner medborgarna att de måste betala lite extra för att få rätt tjänster.

Det kan handla om allt från offentliga upphandlingar till att få ut sina slutbetyg.

– I många fall skulle det kanske fungera utan mutor, men det skulle ta lång tid. Men i princip tror jag att det skulle vara omöjligt att starta ett företag i Vitryssland utan att muta någon.

Jämfört med Sverige blir det en stor kontrast.

– Vi har sett att det finns mutor här men på många områden har vi lagstiftad transparens. Det gör att man inte vågar eller ens tänker tanken på att ta emot eller erbjuda mutor. Det är för stor risk att det avslöjas.

Mi Lennhags intresse för Östeuropa började tidigt.

– Jag var fascinerad av dess 1900-talshistoria och tyckte att ryska var ett vackert språk. Redan på gymnasiet i Kristianstad ville jag plugga ryska, men vi var för få.

Efter gymnasiet reste hon runt i Östeuropa.

– Jag tyckte att människor var avståndstagande och otrevliga till en början. Men när jag började förstå kulturen bättre förändrades min uppfattning,

Mi Lennhag råkade själv som turist ut för korruptionen.

– Det hände att jag stötte på vakter vid vägspärrar som ville ha betalt för att låta mig passera. Jag spelade dum och det gick alltid i alla fall, fast det innebar lite mer jobb för mig.

Det var hösten 2000. Nu ett decennium senare tycker hon att klimatet i till exempel Ukraina har hårdnat

– Korruptionen har ökat och möjligheterna för demokrati har minskat, berättar hon.

Vad hoppas du uppnå med din avhandling?

– Om öststaterna ska kunna bli medlemmar i EU måste vi förhålla oss till hur medborgarna rättfärdigar och pratar korruption. Jag hoppas att avhandlingen ska kunna ge inblick i deras tankar.

Vi kommer kunna följa Mi Lennhag i Östeuropa på kultursidorna här i Kristianstadbladet.