Ranelid står aldrig still

– Jag kan inte stå stilla, du verkar inte vilja ha mig där, säger han vänd mot en herre på ena flanken i Tollarps bibliotek under torsdagskvällen, och får allas skratt tillbaka.

Samtidigt spinner han på det faktum att för 440 000 kronor, som det jubilerande biblioteket kostade att bygga, får man en halv garderob och en spinett i Stockholm för.

Han fortsätter med att han har aproximativt 22 000 böcker spridda över allt, han har skrivit 4 000 artiklar, 800 krönikor och 30 böcker.

Och aldrig har ställt in.

Gårdagen innan var han i Nybro, på fredagen väntar Viktoriateatern, han har varit på en kryssning till Finland och han har fått så mycket kärlek.

– Tänk om jag skulle prata om allt jag gjort, ojojoj, jag är glad för varje dag jag står på benen, säger han innan han är beredd att köra igång. När han börjar håller han på i en timme, lovar – eller hotar – han.

Vänner numera

Att han presenterats som huvudattraktion för kvällen, och Sveriges förnämste författare, replikerar han med att det skulle Jan Guillou hört, att han skulle fått hjärtinfakt på kuppen. Fast de är vänner numera.

Ena stunden pratar han om sin ödmjukhet, att han inte kan någonting, i andra stunden om det speciella språk han besitter, ranelidskan.

– Ordet väger ingenting, ändå är det mäktigaste på jorden.

– Kärleken lutarrr en aning, som gammaldags skrivstil på väg till graven, säger Ranelid som mentalt bjuder in fysikern och matematikern Stephen Hawking och nobelpristagaren Tomas Tranströmer till kvällen i biblioteket, som inte kan säga något eller bara några ord, men som är mästare på att formulera sig.

Inga Ekelund från Yngsjö sitter längst bak i publiken.

– Han är gastkramande att lyssna på. Och jag är här för att både lyssna och hälsa på honom. Han har ställt upp för ett projekt jag driver i Indien, och som vi ska ha till våren igen.