Japaner stickar svenska mönster

EVERÖD. Jetlagen sitter i fortfarande. Det har bara gått några dagar sedan Ann-Mari Nilsson kom hem till Everöd. På matrumsbordet ligger ett tygstycke med modernt pumpamönster i orange och svart av den kända japanska konstnären Yayoi Kusama, bredvid en minimal sidenpåse med spänne som uggleögon och en väska i shibori, det vi ofta kallar knytbatik.

En del är gåvor, andra har hon köpt som inspiration. Ett traditionellt mönster i vitt på blå botten liknar svensk sömnad och Ann-Mari konstaterar att hantverkstekniker från olika sidor av jordgloben har en förmåga att mötas.

Samma sak med trender, i Sverige har allt fler tagit upp stickningen igen, i Japan virkar många. Ann-Mari tror att intresset har samma grund.

– Man vill ha sina egna grejor, man ska ha dem länge och samtidigt är stickningen ro för själen. Folk är så stressade.

Hennes förra stickbok, ”Sticka mössor, vantar och sockor!”, blev så omtyckt i Japan att den trycktes i 20 000 exemplar. Därför översattes den nya boken, ”Sticka halsdukar, kragar och snibbar!”, parallellt på japanska och kom ut nästan samtidigt i Sverige och Japan tidigare i höstas.

Därför ville den japanska public service-kanalen NHK göra ett tv-program om Ann-Mari Nilsson. Varje torsdag sänds ett 25 minuter långt handarbetsprogram, där programledaren Takaichii förklarar för fotomodellen Hana hur man stickar, virkar och broderar.

Programmet som sänds den 1 december ägnas helt åt Ann-Mari Nilsson. Inspelningen blev en speciell upplevelse.

– Det var ingen intervju som man gör här utan jag skulle hoppa fram mellan dem och säga ”konnichiwa (hej), nu ska jag visa er enkla, sköna svenska plagg”.

Hon kände sig lite ovan i början, men det lossnade när hon fick förklara hur hon jobbar med att fånga upp tidigare mönster och moderniserar dem, till exempel i mössa av klassisk modell som traditionellt har använts av spelmän och skidåkare.

– Jag berättade också att jag anstränger mig för att få det både snyggt och praktiskt.

Speciellt intressant tyckte programmakarna att snibbarna i den nya boken var. De hade aldrig sett sådana förut och Ann-Mari fick förklara hur viktigt det är att värma bröstet i Sverige, där det blåser kallt på vintern. Vantarna, där Ann-Marie stickat in ”Per 1980” till sin man, tyckte de japanska programledarna var romantiska.

I programmet får tittarna också se Ann-Maris hemmiljö, vid den nästan 100 år gamla gården i Everöd, där hon och Per odlar alla grönsaker själv och lagar vegetariskt. Inte minst huset kan tänkas fascinera japanerna som själva ofta bor i minimala lägenheter.

– De har så små lägenheter att de inte gärna bjuder hem folk. De visar sin identitet genom vad de har på sig i stället, säger Ann-Mari.

Hon hade ändå turen att bli hembjuden till ett par chefer på NHK Books. De bodde i en tvåa fylld av svenska formklassiker. Formgivare som Stig Lindberg och Lisa Larson är mycket omtyckta i Japan. Ann-Mari tror att det beror på deras enkla, raka linjer och klara färger.

Att intresset för hennes stickmönster är så stort där kan bero på deras egen starka hantverkstradition, tror hon.

– Den gamla kulturen finns hela tiden parallellt med det nya, moderna. De ser västerländska ut, men det är de inte.

Upplevs din stickning som exotisk där?

– Lite grann. De har inte stickning där på samma sätt. De hade inte får utan silkesmaskar i stället, men silke är också en varm naturfiber. All ull importeras.

Hennes första kontakt med Japan var för elva år sedan, genom samarbetspartnern Östergötlands Ullspinneri, som hon gör mönster till. Hälften av spinneriets produktion går till Japan och åtta formgivare som jobbat för dem fick chansen att ställa ut på svenska ambassaden i Tokyo 2000.

Den gången visade Ann-Mari vadmal med intarsia, det vill säga infällningar i en annan färg. Själv blev hon tagen av den japanska kulturen med detsamma.

– Jag ville åka dit igen på en gång, men jag ville ha ett uppdrag, inte åka dit som turist.

Hon är glad att det blev av och skulle gärna åka tillbaka igen, men den närmaste tiden har hon stora projekt i Sverige framför sig. I dag ger Posten ut en ny serie julfrimärken för utrikespost, kallad Mönstrat. Ett av frimärkena pryds av hennes halsduk ur kollektionen ”Stjärna” som hon tog fram för Svensk Slöjd för några år sedan.

– Vi brukar ha ett vintertema. I år valde vi vinterkläder och stickat som passar som en hälsning från Sverige. Ann-Mari Nilssons stjärna valdes för att hennes mönster ligger i skärningspunkten mellan det gamla och det moderna hantverket, säger Torsten Sandberg, kommunikatör på Posten.

Dessutom fyller hemslöjden 100 år nästa år och till jubileet har Ann-Mari gjort en ny bok med ett 30-tal vävmönster. Hon gav ut två vävböcker för 25 år sedan på Ica-förlaget, men de går inte längre att få tag i. Därför har hon tagit hälften av mönstren till den nya boken därifrån och lagt till mönster från hemslöjden, men också skapat nya.

– Det blir bland annat kritstrecksrand och Glencheck. Jag har utgått från klassiska vävmönster.

Hennes vävar ska dessutom visas på en utställning på Nordiska museet och ytterligare utställningar visas på Liljevalchs konsthall, Waldemarsudde och i Vadstena.

Hon tror att intresset för vävning också kan bli stort igen, om fler bara provar.

– När jag var lärare på textillinjen på Önnestads folkhögskola sökte eleverna dit för att de ville sy kläder, men många blev förtjusta i vävning.

Ann-Mari brukar börja varje nytt projekt med att gå tillbaka till gamla mönster för att hitta inspiration. Så var det till exempel med kollektionen ”Stjärna”, då hon hämtade grunden från spedetröjor.

Hon hade just börjat samla nya mönster till en tredje stickbok när vävboken kom emellan. Vad den tredje boken ska innehålla är ännu hemligt, men skisserna är påbörjade och kanske blir omslaget limegrönt. Nu ska Ann-Mari börja sticka provlappar, ett tidsödande arbete. Om två år väntas boken komma ut.

Att sälja handstickade plagg är inte aktuellt. Hon vill hellre inspirera andra.

– Folk får göra det själva. Det handlar inte bara om plagget utan det är vägen dit som är grejen med stickning. Det är sådant som tar tid och håller länge. Vägen är målet.