Vintersolståndet – en dag av hopp

Nu går vi mot ljusare tider igen.

Vintersolståndet inträffar den 21 eller som i år, den 22 december. I och med att jordaxeln lutar, så innebär det att det norra halvklotet lutar bort från solen under vinterhalvåret, och vid vintersolståndet står solen som allra lägst på himlen.

Förr firades vintersolståndet med en rejäl fest. I den fornnordiska religionen var midvintern den viktigaste högtiden, en offerfest som ordnades för att blidka gudarna så att solen skulle komma tillbaka.

Och fortfarande känns det som en viktig punkt, åtminstone i mitt liv.

Vintersolståndet i sig är en mörk dag, den mörkaste på hela året. Samtidigt är det en dag av hopp.

Man vet ju att det inte blir svartare än så här.

Nu blir det bara ljusare och ljusare, dag för dag.

Man vet att det inte är så många dagar till som det fortfarande är mörkt när man rullar cykeln ur garaget på morgonen, och åter mörkt när man tar samma cykel hem efter jobbet.

Man vet att det bara är en fråga om veckor (Nåja, nästan) innan det obarmhärtiga vårljuset börjar väcka oss ur vårt sömniga vinterlullande, innan det börjar droppa från taken (fast det har det väl i och för sig gjort hela den här hösten), innan det är dags att stuva in de tjockaste vintertröjorna och halsduken i förrådet igen och möta vårens glada fågelkvitter.

Midvintersolståndet är en dag av hopp.

Dessutom: Det kunde varit värre. I dag går solen upp här i Kristianstad klockan 08.33, och ned klockan 15.30.

Norr om polcirkeln går solen just nu inte upp alls.