Efter semestern förra året ville Mikael Olsson inte gå tillbaka till jobbet. Han har jobbat elva år inom hemtjänsten och alltid trivts, men nu kände han sig mest stressad. Kollegor som slutade ersattes inte, han och arbetskamraterna fick ansvar för allt fler vårdtagare, som behövde mer hjälp än tidigare. Dessutom kände han sig tyngd av ansvaret för trygghetslarmen och bilarna, när arbetstiden inte räckte för att sköta dem längre.
Det jobbigaste var övergången från kvällspass till dagpass, då han slutade klockan tio på kvällen, kom i säng framåt midnatt och väckarklockan ringde kvart i sex morgonen efter. Han var rädd att missa något på grund av stressen och fick svårt att sova. Han blev allt tröttare och kände för första gången att han inte hade samma tålamod med vårdtagarna längre.
När både vårdtagare och kollegor reagerade sa sjuksköterskan till honom att söka hjälp. Han ringde sin familjeläkare, Elisabet Blomdahl, på Näsby vårdcentral. Det kändes mest naturligt eftersom de haft kontakt tidigare. Efter samtal med henne fick han diag- nosen depression.
– Jag tänkte ”är det så här det känns att vara utbränd?”. Jag har alltid trott att det bara är arbetsskygga människor som blir utbrända.
Lärt sig säga nej
När Mikael förklarar hur stressad han kände sig blir också rösten allt mer pressad, men han tvekar aldrig utan berättar enkelt och rakt hur han upplevde det. Han fick både antidepressiv medicin och samtal i kognitiv beteendeterapi på vårdcentralen.
Även om han var skeptisk från början märker han nu att han lärt känna sig själv bättre.
– Jag tänkte att ”jag är 40 bast, kan inte jobba, har familj, bilar, hus” och undrade om det var det här som var meningen med livet, men KBT-terapeuten har fått mig att inse att jag inte är värdelös och kass. Hon har lärt mig hur jag ska få bort de negativa tankarna.
Bredvid soffan står en träningscykel, bakom den en strykbräda, på soffbordet ligger tomtar som ser ut att ha blivit liggande i en avbruten julgransplundring. Under sjukskrivningen har han lärt sig att säga nej och prioritera det han tycker är kul, som att meka med bilar och sjunga i kör.
Arbetslust igen
Han sköter hushållsarbetet, medan resten av familjen är i skolan, men blir han trött vilar han en stund. På samma sätt hjälper han bara scoutkåren eller församlingen, där han är engagerad, när han orkar. Mobiltelefonen är numera avstängd på nätterna.
– Jag har lärt mig att trycka på bromspedalen när det blir för mycket. Jag tror att alla människor behöver göra det mer.
Nu har han arbetslust igen, men klarar bara att jobba dagpass. Eftersom det inte går att ordna inom hemtjänsten väntar han på att kommunen ska hitta något annat jobb åt honom.Lyckas det inte före den 1 februari, när sjukförsäkringsdagarna tar slut, måste han själv leta upp ett nytt jobb.
– Jag skulle vilja fortsätta i hemtjänsten, men går inte det hoppas jag på att kommunen kan hitta ett vaktmästarjobb på ett boende eller en skola.