Lantbrukare kritiska till att pekas ut som syndabockar

KRISTIANSTAD. – Vi är helt överens om att vi ska skydda vårt vatten. Frågan är hur det ska gå till och vem som ska stå för kostnaderna, säger Helén Rosengren, regionchef på LRF Skåne.

När skyddsområdena dras om och reglerna skärps riskerar många lantbrukare att få ändra inriktning eller i värsta fall helt upphöra med sin verksamhet. Det är omfattande underlag som måste tas fram. Olika regler ska gälla i de olika skyddsområden och i varje område finns det verksamheter och boende som berörs. LRF:s mål är att det ska gå att bedriva jordbruk även inom det primära området. Det är fullt möjligt, menar Helén Rosengren.

– Det här handlar om att kunna bruka sin mark och bönderna har lika stort intresse som alla andra av att vattnet är av hög kvalitet. Det är mycket mark som kommer att hamna inom vattenskyddsområden och det är viktigt att det här sker i en rättssäker process.

Hans Persson, ordförande i LRF:s kommungrupp i Kristianstad, menar att det måste föras seriösa diskussioner mellan parterna i frågan. Och det har man inte lyckats med.

– När det gäller området i Vånga till exempel gick man helt in i väggen i diskussionerna. Det handlar inte om att kasta grus i maskineriet, men kommunen kan inte räkna med att kunna ta ut gratis vatten hur som helst. Inom lantbruket har vi jobbat framgångsrikt med ”Greppa näringen” med syftet att minska gödningen. Det ligger i vårt intresse också att ha ett bra vatten, säger Hans Persson.