Deras lantbruk kan drabbas

I slutet på 60-talet bildades ett vattenskyddsområde på tio hektar i Vånga. Det var i samband med att kommunen började ta upp dricksvatten till 150 hushåll från en borra belägen på Anna Holmers föräldragård.

Hon driver gården tillsammans med sin man Bert-Ola Persson och hon är tolfte generationen. Gården har funnits i släktens ägo sedan mitten på 1600-talet. Men framtiden är osäker. I förslaget på nytt vattenskyddsområde har kommunen utökat området från 10 till 105 hektar, vilket innebär att 50 hektar av deras mark kommer att omfattas av de nya skyddsreglerna.

Sju hektar hamnar inom den primära zonen, den känsligaste, där i princip inga bekämpningsmedel eller gödning får användas. Totalt berör området tre lantbruk, äppelodlingar, granplanteringar och ett flertal gårdar och ”vanliga” hushåll.

Värdet sjunker

Om förslaget går igenom kan Bert-Ola Persson och Anna Holmer inte ha kvar det lantbruk de har i dag. De kan tvingas avveckla hela eller delar av verksamheten. Skyddet gör också att marknadsvärdet på gården kan sjunka till en tredjedel.

– Det är inte totalförbudet i det primära området som är problemet. Det är den stora utbredningen av hela området och att kommunen ska in och diktera regler för vilka medel vi ska använda. Man har aldrig hittat några spår i vattenproverna som har tagits här, säger Bert-Ola Persson.

Deras egen borra där de tar vatten till sina djur ligger precis intill kommunens.

– Vi har själva ett intresse av att ge våra djur bra vatten. Vi kan det här. Det känns som att man blir idiotförklarad i sitt eget yrke.

Ersättningen olöst

Lantbruket omfattar 50 mjölkkor, vilket ställer höga krav, förklarar Anna Holmer. I Näsum där de driver Bert-Olas föräldragård var de med och startade Näsumsprojektet för att minska näringsläckaget.

– Vi är medvetna och vi om några är beroende av att vattnet håller hög kvalitet. Vi har mjölkproduktion och är med i Svenskt Sigill och det kräver att vi tar ständiga prover.

Ersättningsfrågan för dem som berörs av de nya skyddsområdena är inte löst än. Den ligger på politikernas bord.

– Vi har många frågor, men får inga svar. Det är svårt att planera sin verksamhet när man inte vet vad som ska gälla, säger Anna Holmer.

Energiskog i stället

I dag odlar de vall närmast den kommunala borran. Det fungerar fyra, fem år i följd, sedan måste man varva med andra grödor. Det går inte om förslaget går igenom.

– Vi kanske får plantera energiskog i stället. Men vad tycker de andra som bor här om att det öppna landskapet börjar växa igen? funderar Bert-Ola Persson.

Skyddsområdet är inte bara en fråga för lantbruken, poängterar han. De ”vanliga” hushållen inom området berörs också.

– Det kan få stora konsekvenser. Gamla, enskilda avlopp lär inte godkännas. De kan tvingas koppla in sig på det kommunala nätet och det kostar.

Han ser många frågetecken som borde utredas närmare. Kommunens hydrolog anser att området måste utökas till 105 hektar. En hydrolog som Anna Holmer och Bert-Ola Persson själva tillsammans med ytterligare två lantbrukare har anlitat anser att tio räcker. Det är inte heller helt klarlagt varifrån vattnet kommer. Det finns tecken som tyder på att det inte alls kommer från närområdet.

– Vi har föreslagit att man låter vattenledningen som drogs från Kristianstad till Arkelstorp fortsätta även till Vånga. Det skulle enligt kommunen kosta 4,5 miljoner kronor. Men med tanke på de omfattande ersättningskostnader som kommunen riskerar så borde det vara en bättre lösning.

I höstas inträffade en allvarlig olycka när bensin stals på bensinmacken i Vånga. Macken ligger i dag inom skyddsområdet, men i det nya förslaget lämnas både den och vägen utanför.

– I stället utökar de området en och en halv kilometer åt andra hållet, in på vår mark. Det är märkligt.