Oron stor när boende ska lämnas över

Abbas ”Thank you for the music” spelas från stereon och de boende på Amalia rör händerna knyckigt till musiken. Även om det är ett år sedan Lisbeth Andersson gick i pension som vårdare fortsätter hon att komma hit en gång i veckan och har enkel gymnastik med de äldre.

Hur det blir i framtiden är ovisst. Det är många som inte vet vad som ska hända, eftersom Omsorgsnämnden beslutat att driften ska läggas över till Förenade Care.

– Jag förstår det inte alls. Varför kan de inte hellre bygga nytt och låta oss vara? Vi som har det så bra här, säger 88-åriga Hanna Nyman.

Hon har bott där i tre år. Hon är helt ensam, har inga släktingar och är rädd för att tappa kontakten med den personal hon nu lärt känna.

– Det är synd om oss gamla som ska få uppleva detta skifte. Men det förstår de styrande inte själva, inte förrän de själva blir gamla, säger hon och får medhåll av flera andra äldre.

Som av 66-årige Nils Edvinsson. Han bodde först i åtta månader på ett hem i Göinge.

– Hos Attendo Care. Personalen var bra, men för få. Det var svårt att få hjälp om morgnarna när vi skulle upp och det blev sent. Sedan fick man lägga sig tidigare för att alla skulle hinnas med.

– Nu kommer väl nya ägare att minska på personalen, då blir det inte alls bra här heller.

Bland personalen är det också oroligt.

– Jag har jobbat i akutvården i 25 år och är stresstålig. Men jag har aldrig känt mig så dålig i magen som nu. Det här har gjort mig upprörd, att vi blir totalt överkörda och att vi inte får någon ordentlig information, säger sjuksköterskan Gunilla Lindström som jobbar på Amalia.

Flera anställda har redan börjat se sig om efter andra jobb, och även en del boende har satt upp sig på flytt till andra vårdhem efter att privatiseringen blev känd.

Platschefen på Amalia, Cecilia Arnesson, har varit med om att bygga upp verksamheten sedan 1993. Det är ett vårdboende med 36 lägenheter på fyra våningsplan, varav ett plan är för demensboende.

När boendet skulle konkurrensutsättas fick de anställda själva lägga ett bud för att vara kvar i kommunal regi.

Ingela Skoglund, som har en mamma på vårdboendet, är oerhört kritisk till hur upphandlingen gick till:

– Förenade Care fick plötsligt extrapoäng för att de skulle ha en sjuksköterska här på natten. Det var inte ens med i anbudsförfrågan, säger hon och fortsätter:

– Jag har bett kommunen om svar på hur de har räknat, men har ännu inte fått något besked.

Gunilla Lindström är också förvånad över varför det gav poäng.

– Jag vet ju att det inte finns några sjuksköterskeuppgifter här på natten. Behövs det kan vi alltid ringa till jouren.

Kommunen har till och med dragit ner på egna sjuksköterskor nattetid, för att de upptäckt att det inte behövs.

Ingela Skoglund fick besked om att hon som anhörig inte kunde överklaga upphandlingen. Amalias personal fick besked från förvaltningen att de heller inte fick överklaga – eftersom en kommun inte kan överklaga mot sig själv.

I dag har Amalia tre vårdpersonal per våningsplan på förmiddagen, och två-tre per plan under eftermiddagen.

– Förenade Care har färre, två per våning på dagtid. Sedan säger de att vaktmästare och arbetsterapeuter ska ingå bland vårdpersonalen. Men jag vill att min mamma tas om hand av personer med rätt utbildning. Och terapi, man kan inte träna ihjäl de gamla, de måste aktiveras med sunt förnuft, säger Ingela Skoglund.

De äldre hyllar i regel personalen, kritiserar beslutet och efterlyser mer information.

– Vi vet ju ingenting. När de ska ta över, vad som händer. Vi har inte blivit informerade. De ansvariga kunde väl ha kommit hit och sagt det till oss, säger Lili Thuresson, 86 år.

Gustav Sandström hasar förbi i korridoren och säger sig heller inte vara begeistrad över bytet, med tanke på allt han tidigare hört om privata vårdhem:

– De kallar oss för kunder. Men en missnöjd kund kan alltid välja en annan affär. Det är inte lika lätt för oss.

I ett rum sitter 83-årige Hans-Aron Falkman och konstaterar att Amalia är det bästa stället han varit på. Här är det inte lika institutionsliknande som på andra håll.

– Jag har själv röstat borgerligt innan, men jag är inte så dum att jag anser att vi ska ändra på det här vårdhemmet. Nu får vi hoppas att personalen stannar kvar och att de kan rädda det.

Ture Kristensson är bekymrad för hur de boende ska klara sig när det blir färre händer i vården:

– Det är många gamla som behöver mycket vård. Kallar man på personalen nu kommer de på ett ögonblick.

Kallar han själv på dem ofta?

– Varför det om man kan klara sig själv? De har gjort sitt när de hjälpt de andra gamla, säger den 95-årige mannen.

– Det bästa med det här stället är ju att jag får sköta mig själv, jag slipper ha passning om jag inte vill ha det.